Det är inte lätt hitta nytt jobb när man börjar passera 40 så är dina anställda runt det i ålder kan det svara på frågan varför hen inte byter jobb. Hade fler arbetsgivare varit intresserade att anställa personer mellan 40-65 så det hade gått lätt byta jobb även som äldre hade inte så många stannat på arbeten de inte trivs på. Så har du själv rensat bort äldre jobbsökande så har du bidragit till din egen sits.

Det är inte mycket du kan göra mer än ex. lyfta upp att man ju faktiskt får tjänstledigt för studier ifall det kan vara en väg till en ny karriär som man kanske trivs bättre i. +Ta in vikarier när de är borta så du slipper hoppa in. +Försöka få in mer positivt tänkande, öka på trivseln på jobbet på alla sätt du kan. Är det någon som har ryggproblem som är under behandling så ska man som chef/arbetsgivare hitta vägar till andra arbetsuppgifter medan det läker annars kommer ju människan aldrig tillbaka och i bättre form. Även i arbeten med tunga lyft ska man kunna jobba en längre tid så bättre ergonomiutbildning kanske behövs på arbetsplatsen, lyfthjälpmedel etc. . Det är inte ok ifall arbetsgivare sliter ut folk långt innan pensionen och sedan inte är villiga att ta konsekvenserna det är inte skattebetalarna som ska betala kostnaden för att man haft dålig arbetsmiljö utan då får man ta konsekvenserna = att man har arbetare med skador och ont som kanske inte presterar optimalt

Lägger till att jag tror att en chef som känner som dig kan ha svårt vända allt för ofta sätts stämningen på butiken av ledningen och känner du att ditt jobb är skit så kommer det märkas i arbetsgruppen. Så när du undrar varför människan inte byter jobb, varför byter inte du jobb ifall du verkar hata att vara chef och hantera människor

Har personen som är förkyld ofta haft läkarintyg? Personligen som varit deprimerad hela mitt liv mer eller mindre så har jag många gånger försökt arbeta (eftersom det är vad man "ska" göra) men det har alltid slutat med att jag ringt in och sagt att jag är sjuk eftersom jag inte vågat/kunnat/känt mig bekväm nog att erkänna att det är min psykiska hälsa som gått åt pipsvängen.

Om jag arbetade för dig och ens för fem sekunder misstänkte det du erkänner här att du tänker skulle jag ALDRIG erkänna att min depression kommit tillbaka utan anmäla det som "vanliga" sjukdomar, t:ex förkylning och dylikt de dagar mitt mående gjorde det omöjligt för mig att komma in. Att bli utförsäkrad innan man egentligen är redo är ett helvete.

Tycker du bör fundera själv på om det kanske är dags att byta jobb, med tanke på att du själv beskriver hur mycket du ogillar att behöva vara ansvarig för personal. Du säger att du är empatisk men att du kommit till en punkt där du slutat bry dig. Ja, men då kanske det är dags att göra något annat. Inom vissa yrken, och i vissa arbetsroller, får man helt enkelt inte tappa sin empati så till den nivå att man blir arg och frustrerad på människor som inte mår bra av olika anledningar.

Att ändra arbetsuppgifter i detta arbete går inte, vi har helt enkelt inte den möjligheten.
Och rent krasst så har vi ett jobb som måste skötas oavsett, så klarar inte kroppen av det så är det bättre att söka nytt istället för att sjukanmäla sig stup i kvarten.

Jag har sagt till min egna chef att jag helt enkelt slutat bry mig om vissa av personerna som konstant krånglar, och han säger själv att han förstår mig.

Jag är aldrig på något sätt otrevlig mot dem, såklart.
Jag tar alltid på ett leende och hälsar varje morgon och frågar hur det står till.

Jag har andra kollegor med personalansvar som uttrycker samma frustration som det jag skriver här. Så detta är absolut inte något jag är ensam om att känna, jag är säker på att fler chefer runt om i världen känner samma orkeslöshet.

Jag kan tillägga att jag har planerat att försvinna inom en snar framtid om mina planer går som tänkt, vilket hjälper lite med min ork. Men att "bara byta jobb" är inte så enkelt. Lönen är bra och jobbet är väldigt bra i övrigt, om man bortser från problemet med några i personalen. Så att hitta något ungefär lika bra är svårt.

Mitt inlägg var endast en frustration jag ville få ur mig en kväll. Så man får ta det med en skopa salt.

Jag tackar ändå för era tankar och åsikter.

#3: Haha, men personen med ryggproblem "envisas med att jobba kvar"… Öööh. Kanske för att det inte är så enkelt att bara byta jobb! Vadå dubbelmoral.

Ofta finns det jobb tillfälligt ifall man flyttar runt människor och tänker kreativt kanske personen kan göra något av dina jobb typ planering, ringa in folk och liknande. Kanske byta personal tillfälligt med någon kollega som har lättare arbetsuppgifter för det låter ju som ett större företag. Min chef körde med samma sak när en 63årig Medarbetare väntade på operation av händerna. Han sa också att det inte fanns några andra jobb utan hon skulle lyfta upp tunga saker på hyllorna. Jag påminde honom om att tog han bara 20-30min av sin tid och visade henne hur man tog emot varor på lagret, blippade alla kartonger med handscannern så kunde hon göra den biten och han själv som var bra mycket yngre kunde gå ut och lyfta upp varor på hyllorna. Hon hade nog även kunnat planera dagscheman mm.