Jag tror du behöver hitta ett jobb du trivs med. Något du är intresserad av. Glöm vad andra gör. Är du ingen ledare ska du inte bry dig om såna jobb. Har du några intressen du kan utgå ifrån? Har du några starka ämnen i skolan? Är det något särskilt du vill lära dig eller något yrke som lockar? Har du haft något extrajobb som du gillade?

Sen behöver du nog få hjälp med hur du ska tänka också och stärka självförtroendet. När man börjar på ett jobb kan man vanligtvis inte det. Man behöver lära sig. När man kan jobbet perfekt är det kanske dags att gå vidare och göra något annat och utvecklas vidare. Du måste låta dig själv begå misstag som alla andra. Jag brukar tänka att det bästa sättet att bli riktigt bra på något är att begå många misstag. Det blir omöjligt att komma någon vart om du ställer för höga krav på dig själv innan du ens har sökt ett jobb.

Du behöver också byta mantra till "Jag kan, jag kan, jag kan"😉
För att komma dit så är det precis som Niklas beskriver. Man får testa sig fram och göra misstag.

TS, faktum är att de allra flesta av alla de där människorna omkring dig tänker och känner precis som du. De kämpar med samma osäkerheter och rädslor. De ligger vakna och ältar sådant de sagt eller gjort, eller inte sagt eller gjort. De vill sjunka genom jorden när de öppnat munnen. De tittar på dig och andra omkring sig och undrar hur ni gör för att vara så kompetenta och lugna.

Det är en del av att vara människa. Du är inte svagare än de flesta andra.

Jag tänker osökt på vården. När jag var en ung student hade jag mycket dåligt självförtroende och trodde inte jag dög till någonting.
Min räddning blev sommarjobb på ålderdomshem, som det hette då.
Jag fick träffa massor med underbara människor som gärna delgav sina livshistorier, och jag blev en viktig person i deras liv. Jag satte mig ned, lyssnade, tog promenader med dem.
Jag var också tvungen att lära mig ta initiativ, många var alldeles för ödmjuka och vågade inte be om något. Jag var tvungen att öppna dörren till vilt främmande människor och säga - Hej, jag heter….och jag skall jobba här idag.
Jag fick också lära mig att ta emot en hel del sk-t, utan att ta åt mig personligen.
Jag skulle aldrig orkat jobba ett helt liv i vården, heder åt de som gör det, men de där åren har varit ovärderliga för mig, jag har lärt mig så mycket och jag utvecklades som människa.

Känner du dig alltför hämmad så sök psyisk hjälp. Prata med en arbetsvägledare (någon personal har de väl kvar), be om praktikplatser.
Klart attdet finns plats för dig i samhället, och klart att du kan göra en insats. Det kan ta tid att hitta, men tänk på att du lär dig mycket på vägen.

#1: Tack Niklas! Jag har tänkt en del på att hitta ett yrke som jag tror hade varit roligt för mig - där jag har intresse. Oftast är det en sko som kommer i kläm när jag tänker på yrken. Jag tror t.ex. att jag skulle gilla att lära ut/vara lärare, men samtidigt då jag saknar pondus m.m. så hade jag inte klarat av att hantera elever som är "bångstyriga" eller elaka. Psykologi och hälsa är också intressant men det är lite luddigt för mig och jag är ingen expert. Gillar även teknologi och nackdelen för mig är att det ständigt kommer nya saker och det är en väldigt bred värld och jag orkar nog inte lära mig nytt hela tiden. Sedan gillar jag djur och tyvärr verkar yrken med djur vara få och rätt så krävande psykiskt.

Vill ej låta negativ men det är ungefär såhär mina tankegångar har gått. Jag gillar att samarbeta och hjälpa andra. Men jag gillar också att arbeta ensam.

Att hitta ett jobb jag trivs med känns yppeligt svårt. Just på grund av alla mina "hjärnspöken" eller vad jag ska kalla det (mina rädslor). Men det är faktiskt mitt mål. :D

Jag tycker du skriver bra frågeställningar och ska fundera mera! :) Ska även ta med mig lite av hur du tänker där genom att när vi gör misstag så lär vi oss och blir bättre, att det är okej att göra fel. Det är lite det jag har försökt intala mig själv men jag hamnar alltid i det mind-settet som jag skrev om i #0.

Stort tack!

#2 ja, jag tror du har rätt. Jag vet inte hur jag ska ändra på mitt tankesätt och mina känslor (rädslan). Jag har försökt med lite saker men känner att jag endå står och stampar på samma plats… Eller att jag har tagit ett kliv framåt iallafall. :D

#3 okej tack. Det är något som är svårt för mig att tro, men så är det nog… Många har inre osäkerheter som kanske inte ens syns utåt. Andra kanske inte märker min osäkerhet lika mycket som jag känner den t.ex.

#4 Vad intressant att höra! Jag förmodar att det krävs en utbildning för att få arbeta inom vård/ålderdomshem. Men att få den erfarenheten och förhoppningsvis lära sig att hantera situationer och ta initiativ - det låter inte dåligt! :)

Tack så mycket. Jag ska ha detta i bakhuvudet som en plan jag kan ta fram ifall jag känner att det blir för mycket. :D

#5: Om lärare lockar men du är osäker på om du har eller kan skaffa dig pondusen för det kan du börja jobba som assistent eller resurs i en klass. Då har du inte allt ansvaret, men får vara med och stödja barnen där det behövs. Då får du dessutom chans att se läraryrket på nära håll. Den typen av tjänster brukar vara ganska enkla att få.

Tekniktjänster finns det många sorter av. Om jag tänker teknik och pedagogik är Apple ett av de första företag som dyker upp. I en av deras butiker får du både lära ut hur saker fungerar, umgås med människor och hålla koll på teknikutvecklingen, fast inom ett väl begränsat område. Nu finns det inte så många Apple-butiker men om du inte bor i Stockholm eller Malmö finns det många andra ställen som säljer tekniska prylar. Elgiganten, telefonbutikerna, med flera. Jag kan inte tänka mig att det är så svårt att få såna jobb.

#8: Det är enkelt att få jobb inom äldreomsorg, typ hemtjänst. Många tar såna jobb vid sidan av studier till exempel.

Jag är övertygad om att du både kan få och göra ett bra jobb på många ställen.