Jag jobbar längst ner i kedjan på ett medelstort företag. Jag jobbar helg och natt så har ingen kontakt med chefer/kontorspersonal utöver min skiftledare. Jag har inget ledarskapsansvar. Skiftet är uppdelade i grupper vars prestationer mäts gruppvis. I min grupp är vi fyra personer. Två av oss jobbar hårt, är duktiga på att planera och gör sällan misstag. Två i gruppen är lata, slarviga och har gjort sönder både maskiner och produkter för miljontals kronor. Våra prestationer räknas ihop till en gemensam pott men det går i systemen att se vem som gjort vad och hur mycket alla gör. I och med att bara halva gruppen tar sitt ansvar och bryr sig om jobbet så blir vår totala prestation lidande trots att jag och min bra kollega är bland de anställda som presterar bäst. Vår skiftledare är fullt medveten om situationen och stöttar oss samtidigt som han tagit in de två underpresterande på mängder av möten och tillrättavisningar som tyvärr inte lett någonstans. Han har försökt säga upp dem men stoppats av högre chefer då ena har jobbat längre än oss andra två och den andra på pappret har högre utbildningsnivå (utbildning som är mindre relevant än ledningen förstår). Nu har ledningen gått på oss som grupp om att vi underpresterar men erbjuder ingen annan feedback än "lös problemet". Både vi kollegor och vår skiftledare har försökt uppmuntra de två underpresterande att bli bättre men möts ofta av rent aggressivt motstånd även vid konstruktiv kritik. Jag lägger in hela min själ i mitt jobb och har egentligen inget annat jag bryr mig om i livet. Jag har inget problem med att leva utan beröm och uppmuntran men när jag får allvarlig kritik för saker som ligger utanför min makt så blir jag genuint ledsen. Jag känner att jag tappar sugen och motivationen även om jag inte borde känna så. Min arbetsmoral gör ändå att jag presterar som jag ska men jag känner att glädjen över att gå till jobbet försvinner. Just nu är jag tex sjukskriven på 25% men gör ändå mer än dubbelt så mycket på ett skift som mina två kollegor som jobbar 100%. Jag gör mer jobb, får lägre lön, och ändå skit. Det känns inte rättvist när de varken hjälper oss arbetare eller vår skiftledare med en lösning. Vi har tidigare haft ett möte med gruppen, skiftledaren, HR-chefen och områdeschefen på mitt initiativ som inte ledde någon vart. Det här går ut över hela mitt mående, har ni något råd om hur jag ska hantera detta? Någon som varit i en liknande sits?