Utfryst på nytt jobb

Hej, jag har nyligen börjat ett nytt jobb efter år av sjukskrivningar. Jag är jätteglad att få ha ett jobb och få en riktig inkomst. Jag är en mycket social person som kommer överens med dom flesta. Jag trivs med själva jobbet, jobbar 75% och får bestämma mycket själv såsom tempo osv.
En arbetsuppgift sköter jag ensam och en annan är i grupp i ett kök -men- det är bara en av dom som ens pratar med mig, hon är jättesnäll och frågar saker medans som andra inte ens tittar på mig. Insåg igår att dom bara svarar när jag frågar något och då äre nästan som att ”ååhhh jag måste väll svara”, dom pratar bara med varandra. Om jag tex frågar nått simpelt som ”vad ska ni göra i helgen?” svarar dom kort och frågar inte tillbaka (något de flesta människor gör, iaf för att vara artig). Hon som skulle ”ta hand om mig” de första dagarna ignorerar mig totalt. Hon hejar inte, pratar inte med mig eller kollar på mig. Igår undrade jag om hon ens visste att jag var där. Visst man kan ha dåliga dagar och allt sånt men lite kan man väll ge, helst till någon som är ny!
Igår valde jag att bara vara tyst och se om någon skulle prata med mig men icke. Det är väldigt ovan sits för mig då jag oftast pratar mycket, är engagerad och är en del i ”gänget”. Detta är verkligen jättetråkigt då jag varit så glad att få ett nytt jobb, och så möts man av detta. Jag är verkligen glad att jag har denna kvinna som faktiskt ser mig och pratar med mig, annars hade jag inte gått tillbaka dit.
Hur skulle du ha hanterat detta..? Ska jag bara prata på (fast ingen egentligen svarar) eller bara vara tyst och utföra mitt arbete och låta dom komma till mig..? Tänker ju inte ställa till med en scen när man är ny, men det är inge roligt alls, man vill ju vara en del av gemenskapen! Och det är ju superviktigt tycker jag att ha bra arbetskamrater.

Det är en arbetsplats. Varför skulle det finnas något slags "gemenskap" utöver det arbetsrelaterade? Varför skulle dessa personer vilja prata med dig om sina helgplaner, till exempel?  Så länge de kommunicerar med dig om det som har med jobbet att göra, så räcker väl det? 

Utför ditt arbete, kommunicera i den mån det krävs för att utföra ditt arbete, sköt ditt sociala liv med människor du valt att umgås med för deras sociala egenskaper.

Jag måste till viss del hålla med man kan vara trevlig mot varann och prata lite ifall det är läge för det och det finns utrymme för det  men man har betalt för att jobba inte att prata om vad man gjort under helgen sånt pratar man främst om på rasten. Själv blir jag bara irriterad ifall folk står och pratar privata saker på arbetstid när vi har mycket att göra, ungefär som de tycker nån annan kan göra jobbet medans de snackar vilket kan ge tung arbetsbörda för alla andra.

Hur funkar det på rasterna?

Hejsan !  

Grattis till ditt nya jobb.  Jadu , en svår sits du hamnat i , men som sagt , man utför sina arbetsuppgifter och sedan pratar man inte så mycket , ev om jobbet och så , men jag har aldrig haft det problemet att bli utfryst för det är ju så du känner ? visst ?   Dessa människor som jobbar där har säkert vart där ett tag och pratar med varann men om det kommer en ny personal såklart man pratar med henne/ honom .  Välkomnar in den nya. 

Det gjorde jag alltid på dem jobben jag hade /har.  Konstigt att det inte finns någon chef där på ditt jobb som välkomnade dig och berättade för dem andra att du va ny och dem ska ta hand om dig .  

Nej , jag gillar inte sånt, mobbing eller utfrysning av folk , om det fortfarande är så skulle jag prata med chefen , för det måste finnas en sån. Lycka till ! Kram 

Kan du inte prata med kvinnan du har bra  kontakt med och fråga hur hon ser på det. 

#5 Det hade jag med gjort!

För mig på mitt senaste jobb tog det lite tid att komma in i gänget - de pratade absolut med mig men det tog tid innan jag kunde kalla dom vänner.

Hmm, det beror kanske lite på vad det är för sorts arbetsplats. Kanske de också inte är särskilt sociala? Pratar de med varandra?

Alltså vissa av er på denna sida bör verkligen tänka på hur ni uttrycker er. Som jag skrev så begär jag inte att man ska prata hela tiden, om allt. Men ett HEJ och HUR ÄR LÄGET kan man för fan få ur sig till sin arbetskamrat??? Det är inte mycket begärt och i min värld beter sig inte vuxna såhär. Jag kan meddela er att utfrysningen fortsatt, dom jag jobbar ”närmast” är bara med varandra (precis som små barn) och låter inte mig vara med i konversationen, de kollar inte ens på mig när jag kommer. Jag blir ständigt utskälld av en man för att han tycker jag gör fel, jag får bara höra att allt jag gör är fel. Detta är inte heller i min värld okej, eller? Jag är en som är en arbetsmyra, jag sitter inte på arslet och håller på med telefonen (som vissa av er säkerligen hade kommenterat).
Detta har snart hållt på i ett halvår och detta har nu gjort att jag är sjukskriven och sagt upp mig från jobbet för jag klarar inte av denna påfrestning.
Så, innan man skriver kan man ju faktiskt tänka på tonen, för det är alltid en människa bakom dessa inlägg som kanske skriver för att få lite stöd och råd.
Nu ska jag inte skriva mer, önskar er en fin dag.