Annons:
Etikett01-allmänt
Läst 8386 ggr
[Devya]
9/15/16, 7:58 PM

Jag hatar mitt jobb

Jag sitter just nu och gråter för jag avskyr verkligen mitt jobb. Jag gråter varje morgon innan jag ska iväg och känner väldigt stor ångest. Jag mår illa och börjar få små panikattacker. Så här ska det väl inte vara?

Det här jobbet har också i princip förstört mina händer. Jag har ständig värk i händerna och de funktionerar inte mera som tidigare.  Överbelastade är de tydligen och det lär inte försvinna om jag inte slutar det här jobbet men inte ens då är det säkert att de blir helt återställda. 

Vad har jag för jobb? Jag städar andra människors hem. Det är det värsta jobbet jag någonsin har haft men vad annat kan jag göra? Jag bor i ett annat land och kan inte göra så mycket mera då jag inte pratar språket. Jag har annars en kandidatexamen så det känns verkligen hemskt att jag måste städa….

Jag känner mig så pass ledsen att jag vill bara avsluta mitt liv för jag orkar inte mera. Jag har allvarligt börjat fundera på det och det skrämmer mig. Jag orkar bara inte mera, jag är så förstörd och känner inte ens glädje över de saker jag brukade tycka om. Jag kan inte längre skriva eller rita för min hand börjar värka efter bara 10 sekunder.

Ville väl mest skriva av mig. Jag vet att jag borde sluta men det känns som om jag sitter fast för jag duger ju inte till något annat.

Annons:
Honestyisdead
9/15/16, 8:03 PM
#1

Kan ni inte flytta till Sverige?  Här har du ju antagligen större chans till ett annat jobb.

Herveaux
9/15/16, 8:13 PM
#2

Min första tanke var samma som Heras.

Finns det verkligen inget annat jobb du kan söka om du vill stanna kvar där du bor nu?
Om du kan tala tex bra engelska så finns det säkert jobb inom turismen eller hotell, kanske en pub eller bar med internationell prägel?
(Försöker spåna idéer… )

Har du hunnit få några bekanta? Tänkte om dom kan hjälpa dig att ge dig en grund i det nya språket?

Hur som helst så låter det fruktansvärt att du mår så dåligt både i kroppen och själen som du har det nu och du är självklart värd ett jobb som du trivs med! 🤗


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

_Fisken
9/15/16, 8:17 PM
#3

Herregud. Så där kan du ju inte gå å ha det. Får du ekonomin å gå ihop om du säger upp dig? Allt måste ju vara bättre än det du gör nu - å hur du mår.
Du är ju dessutom en profil här på iFokus så du får faktiskt sluta snacka om att göra illa dig själv. så det så…

Aleya
9/15/16, 8:20 PM
#4

Du borde kanske besöka läkare så dom får kolla så att du inte har karpaltunnelsyndom. Eller om det är nått reumatisk. Så du inte får mer besvär tänker jag. Du kan inte börja gå någon språkkurs så du blir bättre på språket ? Så du kan finna nått annat jobb. Jag vet din känsla, och det enda jag kan råda dig att göra är att försöka byta jobb på ett eller annat sätt. För du ska inte behöva må som du gör.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Tjeja
9/15/16, 8:21 PM
#5

Låter som du håller på att bränna ut dig och fallit ner i en riktig depression… Varför bor du i det landet och bor kvar? Varför kommer du inte hem till Sverige igen istället? I alla fall för en tid så du får återhämta dig? Med en kandidatexamen finns det definitivt andra jobb här än hemstädning! Även om vissa yrkeskategorier är svårare att få jobb inom så lär du inte behöva jobba sönder dina händer helt och du har möjlighet att återhämta dig. <3

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

[Devya]
9/15/16, 8:32 PM
#6

#1 Min sambo är sämre på språk än vad jag är och det skulle då bara bli ombytta roller. Det skulle då bli han som blir utsatt istället och det är ju inte så mycket bättre heller. Han har dessutom en ganska hög ställning vid hans nuvarande jobb.

Men kanske han och jag borde bli särbo för ett tag för jag klarar verkligen inte av allt det här mycket längre. Jag är rädd för att jag håller på att gå in i en depression i den här takten. Sen igen lockar det nog inte att bli särbo igen.. =/

Annons:
Honestyisdead
9/15/16, 8:36 PM
#7

#6 Engelska kan han väl? Ni kommunicerar ju.

Det finns inget som säger att han hade blivit deprimerad av att flytta och jobba med ett annat jobb. I Sverige är det tex lag på raster vilket verkar saknas där du är nu eftersom du inte verkar ha tid till att äta ens. 

Ja något måste du göra. Låter redan som du blivit deprimerad och det måste stoppas.

Aleya
9/15/16, 8:39 PM
#8

#6 du måste tänka på dig och hur du mår just nu. För du mår uppenbarligen inte bra alls. Om än din kille har ett "bra" jobb så är inte pengar allt då det kommer till hälsan. Det är DU som ska hålla resten av ditt liv. Och DU måste göra det som känns bäst

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Devya]
9/15/16, 8:49 PM
#9

#2 Jag söker hela tiden och skickar in en massa ansökningar men får tyvärr inte svar. De vill helst ha en som talar språket, även fast man ändå skulle bara behöva engelska, vilket är så frustrerande. 

Jag pratar flytande felfri engelska så det är inget problem. Det är som mitt andraspråk. 

Jag har inga vänner eller bekanta som pratar språket, endast ett par få utlänningar som jag känner och de pratar jag engelska med (de kan inte prata språket här heller).

Det är fruktansvärt att må så här. Jag känner mig inte ens som en människa längre.

#3 Vi kan nog få det att gå om jag slutar jobba men det känns inte alls rättvist. Jag vill inte utsätta min sambo för det heller ju. Känns inte ok att han skulle behöva försörja oss,även om han säger att han gärna gör det. Men jag vet att han  då inte kan skaffa den där bilen han alltjämt går och pratar om. Ska jag liksom förta hans nöje bara för att jag inte kan "suck it up" och jobba som alla andra människor? =/

Självmordstankar har jag haft sen barnsben (sen 6-års åldern) och det har alltjämt funnits med mig i alla dessa år men det blir extra påtryckligt under situationer då jag mår riktigt riktigt dåligt, som nu. Det är något som ingen psykolog har lyckats hjälpa mig med. Jag har det under kontroll men just nu känns det otroligt tungt att kontrollera den sidan av mig. Det är liksom sanningen och inte bara meningslöst prat. Det är en verklig och fruktansvärd känsla som jag aldrig har blivit av med. 

#4 Jag tänkte uppsöka läkare då jag blir officiellt registrerad men för att bli det måste jag ha en fast anställning vilket jag får först efter oktober månad…. Annars måste jag betala en stor summa med pengar (alltså om jag inte är inskriven), vilket inte riktigt känns som det ultimata med tanke på att jag kanske står utan jobb snart.

Jag har påbörjat en språkkurs och går två gånger i veckan dit (kvällskurs)men det går otroligt långsamt. Jag fick ta den "slöa" kursen för jag jobbar om dagarna. Min plan är då alltså att lära mig språket så att jag kan vips byta jobb men det går som sagt väldigt långsamt…. Första nivån är först avklarad om 5månader….

#5 Ja, om jag inte är i en depression redan så är jag åtminstone på väg dit. 

Jag flyttade hit i juni pga min pojkvän. Jag sa upp mig från mitt drömjobb och fick det värsta jobbet jag någonsin har haft… Det känns som ett otroligt stort misstag just nu.

Att åka till Sverige efter att ha bara bott här i ett par få månader låter också jobbigt. Jag orkar liksom inte flytta fram och tillbaka hela tiden på en så pass kort tid. Sverige lockar förstås men jag har ju också en sambo att ta hänsyn till och han håller på att skapa en fin karriär åt sig själv här. Han har fina framtidsutsikter medans jag går bakåt… Det skulle också kännas tokigt svårt att lämna honom här medans jag åker iväg till ett annat land. Det skulle också bli tungt i längden tror jag. Men allt annat är väl bättre än den situation jag befinner mig i just nu..

Aleya
9/15/16, 8:58 PM
#10

#9 tragiskt allt detta. Jag flyttade själv 20 mil för att få mitt drömjobb. Och visst var det tufft att börja om ett nytt liv. Men två år senare är jag nöjd och trivs med stan. Men andra i min närhet tycker att jag ska flytta tillbaka där jag kommer från (det är inte någon förälder iaf) men jag känner att jag bor bra här. Och vill inte lämna denna staden alls. Så jag förstår ditt dilemma. Men säg som det är till din sambo också. Så han förstår detta med. Så kanske han kan vara till stöd och hjälp.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Honestyisdead
9/15/16, 8:59 PM
#11

Tycker du det är att tänka på dig när du sa upp ditt drömjobb och nu jobbar dig till fördärvet? Du kan inte bara tänka på honom. Ser bara hur du tänker på honom och bryr dig om honom. Ni är faktiskt 2.

Och är det något man kan vara säker på är det att man kommer leva med sig själv till den dagen man dör. Så att sätta sin hälsa i fokus är ett måste.

[Devya]
9/15/16, 9:06 PM
#12

#10 Han förstår men vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till. 

#11 Han flyttade till mitt land först. Vi försökte den vägen men det gick inte. Efter 6mån arbetslöshet gav vi upp för vi kunde inte leva på min lön i all evighet heller. Det var därför jag flyttade till hans land istället. Så jag tänkte nog först på mig själv men det fungerade ju inte heller så då försökte vi på något annat som inte heller tycks fungera.

Jag vet inte vad jag ska göra just nu. Allt känns otroligt hopplöst. Om jag blir av med mitt jobb så blir jag beroende på honom och det är inte en trevlig känsla. Det är väldigt påfrestande det med men på ett annat sätt. Att gå omkring och oroa sig över pengar och att inte få det att gå ihop, dåligt samvete över att ha sagt upp sig från ett jobb som åtminstone gav lite pengar, ångest och oro över om man kommer att hitta ett annat jobb istället.

Det känns som om det inte riktigt går att vinna..

Tjeja
9/15/16, 9:44 PM
#13

Det låter lite som att du har försatt dig i "den klassiska kvinnofällan" typ. Varför är det viktigare att han trivs med sitt jobb för? Och vad jag verkligen tycker du bör fundera över, är hans önskan om en bil värd mer än dina händer och din hälsa för resten av livet? Jag vet att kärleken är stark och man är beredd att uthärda mycket för den man älskar. Men man behöver tänka mer långsiktigt. Du ska ju hålla resten av livet! Er relation finns ingen garanti för, men sig själv måste man leva med tills man dör helt enkelt. Nu har jag inte upplevt din situation med samma radikala avstånd som du med olika länder och därför olika förutsättningar. Men jag har haft en relation som krävde att någon av oss flyttade tvärs över halva Sverige mellan norr och söder. Tyvärr mådde ingen av oss bra alls i den andres stad och efter ett år insåg vi att det inte fungerade hur gärna vi än ville. Verkligheten visade att kärleken trots allt inte "övervinner allt" ändå som det så fint heter. Vi var fortfarande kära och älskade varandra och önskade vi kunnat bilda familj och bygga ett liv ihop. Men till syvende och sist ville ingen av oss att den andra skulle behöva må skit för att man själv skulle stå ut i sin tillvsru och må bra. Något tredje alternativ att flytta helt till något mitt emellan insåg vi bara skulle få båda att må skit istället så det var inte heller aktuellt. Vi gav upp vår relation med den insikten att vi vill så gärna men det fungerar inte. Vi insåg också att även om det var jobbigt att ge upp vår relation så var inte livet över för någon av oss utan det kommer att komma nya möjligheter till kärlek så småningom ändå. Hårt att inse men samtidigt skönt att vi båda månade om varandra mer än att någon av oss satte sin egen lycka först. Nu säger jag inte att det är kort för er. Så länge ni båda känner att ni klarar av att kämpa finns möjligheten att det vänder med tiden. Du har ju i alla fall en överskådlig framtid framför dig när vissa saker kommer lätta. Som att bli inskriven t ex. Men frågan är hur mycket det faktiskt kommer att kosta för dig i långa loppet av livet och om det i så fall verkligen är värt det ens om er relation håller livet ut? Var rädd om dig! Och om din sambo är lika rädd och mån om dig som du är om honom kommer han knappast vilja acceptera att du offrar din hälsa för att han ska få en bil.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
[Devya]
9/16/16, 6:44 AM
#14

#12 Jag tror du har missförstått mig lite. Det är inte viktigare att han trivs med sitt jobb. Det viktigaste är ju att vi båda trivs,annars skulle jag inte ha skrivit här från första början ens. Om jag skulle tyckt att hans jobb är viktigaste så skulle jag inte klaga. 

Den största anledningen till att vi ens flyttade och jag sa upp mitt drömjobb var pga att han kunde inte få jobb i mitt land. Han sökte jobb i 6 månader utan resultat. Han fick inte ens svar på de ansökningarna han skickade ut. Jag hade heller inte råd att försörja oss båda hur länge som helst. Jag beslöt mig för att flytta till hans land för han hade bättre arbetsmöjligheter där plus att han kunde få jobb som hade mycket bättre lön än vad jag någonsin kommer att få i mitt land.

Så jag vet inte om det handlar om "den klassiska kvinnofällan".

Jag har sen inte sagt att han tycker att bilen är viktigare än mig. Han har inget emot att uppoffra det för att jag ska må bra. Det är bara jag som tycker att det blir lite bakvänt att det ska gå ut över honom också.

Just nu spelar det ingen roll om jag stannar här eller flyttar tillbaka för jag lär ändå inte kunna få mitt drömjobb tillbaka. Det är tyvärr totalt uteslutet. Jag hade mitt drömjobb och jag gav upp det och det är helt omöjligt att få tillbaka samma jobb. Det finns inget som garanterar att jag lär någonsin hitta ett liknande välbetalt och trevligt jobb som det. 

Jag tror sen inte att det absolut inte finns en enda plats på jorden där vi inte kan vara lyckliga tillsammans. Det är en jättestor värld! Det måste definitivt finnas en lösning så att vi båda kan trivas. Det kanske inte fungerade för er men jag och min sambo har gått genom eld och vatten och tänker absolut inte ge upp sådär pass lätt. Vi har gått igenom bra mycket värre saker än det här och överlevt så det skulle vara lite knasigt om vi inte klarade oss igenom det här också. Kärleken övervinner inte allt men vi båda två är otroligt envisa.:)

Min sambo är väldigt mån om mig och vill definitivt att jag slutar asap. Han föreslog att jag skulle sluta redan idag men jag har ännu två veckor kvar innan kontraktet ska förnyas, så jag kan vänta tills dess och bara välja att inte förnya kontraktet. Det finns liksom inget tvivel om att han stöttar mig. Han älskar mig oändligt mycket och vill att jag ska vara lycklig. Han har inget emot att försörja mig tills jag hittar ett annat jobb. Det är dock den stressen som jag verkligen inte ser fram emot… att hitta ett nytt jobb. Det är väldigt utmattande också.

_Fisken
9/16/16, 6:51 AM
#15

För min del - om min käresta mår så dåligt på jobbet och jag dessutom sagt att "säg upp dig!" så tycker jag att du ska göra det. Nu eller om två veckor. Du verkar vara det viktigaste han har.
Du måste ändra nåt  för att ruska om ödet lite. Det ramlar oftast ut bättre alternativ för att i själva Förändringen kan du själv påverka lite.

Halvdansken
9/16/16, 9:30 PM
#16

Det är väl bättre att du lever på honom en tid, och lär dig språket fortare? Så kan diu kanske få ett annat jobb.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

OlgaMaria
9/20/16, 12:15 PM
#17

Nej nu måste du vara snäll mot dig själv! Varför ska du plåga dig själv i två veckor till egentligen? Du gör ju bara illa dig själv när du går till det där jobbet!

Att flytta till ett annat land där man inte kan språket är en helt enorm omställning. Du kan behöva lite tid att bara landa. Och som du mår nu så vore det inte klokt att stressa med någonting, så som nya jobb osv. Kan du inte bestämma en tid, typ två månader kanske, där du bara får vara - gå på promenader, bekanta dig med din omgivning, läka, osv. Sen kan du börja fundera på hur du ska ta dig vidare. Och det är faktiskt inte mer än rätt att din sambo försörjer dig lite grann. Du har ju gett upp hela ditt liv och din trygghet i Sverige för hans skull. Så klart att han både vill och bör ge tillbaka till dig om han kan.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Devya]
9/20/16, 3:48 PM
#18

Jag var utan jobb i två månader och så blev jag frustrerad och orolig över om jag någonsin skulle hitta ett jobb. Hittade det här jobbet inom två veckor. Jag kände i början att oj hjälp vilken tur jag har men nu känns det nästan som otur.

Jag försöker hitta ett annat jobb men jag vågar liksom inte säga upp det här jobbet innan dess. Jag minns hur pengarna flög iväg under de två månader jag inte arbetade och visserligen kan min pojkvän försörja mig men jag har ju språkkurser att betala för också samt material. Jag behöver lite mer än fickpengar om jag vill leva här.

Jag funderar på att börja på med mediation, börja springa och träna igen (har haft två månaders uppehåll pga jobb) och eventuellt skaffa en katt från ett djurskyddshem. Husdjur brukar alltid få mig att väldigt bra så kanske det kan hjälpa. Jag har även nu lyckats bekanta mig med ett par personer från språkkursen och vi ska ses på lördag. Nu börjar jag äntligen få ett par vänner här vilket känns skönt. 

Kanske alla de här positiva sakerna kan jämna ut det negativa litegrann? Visserligen tänker jag fortsättningsvis söka ett annat jobb för min kropp klarar ju inte av det här plus att jag är för känslig för ett sådant här jobb.  =/

Den här veckan känns lite lättare men jag oroar mig inför torsdagen då jag har en klient som jag känner en massa obehag inför…

Aleya
9/20/16, 3:57 PM
#19

#18 men kan du inte förklara för din arbetsgivare att du helst inte vill gå till denna kunden? För du ska ju inte behöva känna obehag och att den människan ska förstöra hela din dag.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Devya]
10/3/16, 7:36 AM
#20

#19 Jag har berättat för chefen.

Idag är jag sjuk men herregud vilken circus det här är.Jag ringde och lämnade ett meddelande, jag ska snart ringa min första klient och berätta att jag inte kan komma. Efter det här måste jag ringa min chef. Sen måste jag direkt besöka en läkare och få intyg och intyget måste lämnas in på kontoret inom 48 timmar och kontoret ligger 20km härifrån och jag har ingen bil, endast cykel. Min sambo måste köra dit sen efter jobbet…Suck..

Det skulle nästan varit mindre jobbigt att faktiskt jobba men jag kan inte. Jag är för utmattad och skulle knappt ens orka gå till läkaren. Jag har 39 graders feber och måste springa och uträtta ärenden innan jag faktiskt får vara sjuk ifred. Vill bara gråta just nu.

Annons:
[Devya]
2/27/18, 2:09 PM
#21

En uppdatering:

Jag sa upp mig förra året i slutet av augusti och började studera nederländska på fulltid vilket resulterade i att jag nu pratar det flytande. Jag pratar det dock inte på en sådan nivå att jag skulle kunna studera på universitetsnivå (fackspråk är lite annorlunda), men det gör ingenting.

Just nu har jag ansökt om olika jobb och väntar på att gå på min andra intervju. Får se om de vill ha mig eller inte. De ville att jag skulle prata en massa olika språk (svenska, finska, norska, danska, engelska och nederländska) vilket jag kan utan några större problem, men med tanke på att jag har ingen erarenhet inom det området så är det lite osäkert om jag får jobbet. Nu ska jag också skicka iväg en till jobbansökning samt en ansökning till ett universitet i Sverige. Det är långdistansstudier och jag skulle kunna få min magisterexamen på det viset, vilket är något jag verkligen vill.

Det är dags att börja göra något vettigt av mitt liv. Jag får bara hoppas att jag har det som krävs för att lyckas.

Honestyisdead
2/27/18, 4:43 PM
#22

Kul att det går framåt :)

[Devya]
2/27/18, 6:22 PM
#23

#22 Tack! :) Lite framåt går det väl men det skulle gärna få kunna gå lite snabbare! :D

Honestyisdead
2/28/18, 6:41 PM
#24

Jag är impad att du redan talar språket:)

[Devya]
3/1/18, 10:13 AM
#25

#24 Tack! Jag är lite förvånad över hur snabbt det gick att lära mig språket men sen igen är det ganska likt svenska så jag tror det hjälpte en hel del. :)

Upp till toppen
Annons: