12. Jag har fått jobb!

Min resa

2014-07-26 18:00 #0 av: Grodan

Jag har äntligen fått ett jobb. Och som vanligt är det något av det bästa som hänt mig. Jag blir alltid så tokkär i mina jobb. Blir så lycklig.

Den här resan är inte slut och den har verkligen varit så överväldigande.

Jag blev utbränd 2005 - eg tidigare men jag vägrade inse det, men en dag var väggen bara där och då kunde jag inte ljuga för mig själv eller någon annan längre. Jag var sjukskriven 100% i 3 år. Sedan 75%, sedan 50% och när jag var nere i 25% kunde jag även börja jobba 75%. Det som hände då var tyvärr att jag återigen gick in i väggen, pga att ingen som helst hänsyn togs till mina behov. Så efter ca 1 år kunde jag inte jobba kvar. Jag var 25% sjukskriven men bara några månader för sedan blev jag utförsäkrad precis som alla andra. Fick sälja allt av värde, även min lägenhet i Sköndal, Stockholm. Flyttade till Malmö, där jag blev tokdeprimerad, flyttade tillbaka till 08 - nu Södertälje, tyvärr inte så bra det heller. Juni 2012 hittade jag ett tokbilligt hus i Södermanland och flyttade dit. Tillfälligt hoppades jag. Jag ville ju tillbaka till 08.

På arbetsförmedlingen i Nyköping blev jag tyvärr inte väl mött. Jag tillbringade 1½ år med dem och jag mådde då sämre än någonsin. Kände att jag tryckts ner som människa totalt, blivit mobbad, misstrodd och dåligt behandlad. Jag ville bara jobba, men de tyckte inte att jag var redo för det. De tyckte inte att jag hade något att erbjuda arbetsmarknaden. De tyckte inte att jag hade några positiva egenskaper alls. Den tredje handläggaren var värst. Hon såg på mig som om jag var en psykopat, en massmördare och sa att jag skulle söka hjälp på annat håll. Hon ville inte att jag skulle vara kvar på Nyköpings arbetsförmedling.

Våren 2014 gick jag till arbetsförmedlingen i Flen. De såg mig. TROTS att jag var rejält nere och så osäker att det knappt går att beskriva... så gav de mig ett jobb.

På arbetsintervjun grät jag när jag skulle berätta om mig själv, vad jag kunde. Jag fick bara ur mig att jag ville känna mig behövd, att jag ville ha en chans. Mina framtida chefer grät de också. Det var pinsamt. Det var ev helt åt skogen. Men nej, det skapade istället ett rejält band. De ville hjälpa mig, ge mig en chans.

En vecka innan påsk började jag min provmånad. Det är så nära och jag har verkligen inte fullbordat min resa - med tanke på hur trasig jag faktiskt också varit och fortfarande är - men jag har REDAN gjort en rejäl resa mentalt. Jag har haft TVÅ Sius-konsultenter där för mig hela tiden de första månaderna. De har verkligen trott på mig, stöttat mig och hjälpt mig. Jag är så oerhört tacksam.

Och mina chefer - det är tre personer som äger landsortshotellet jag jobbar på - har verkligen varit helt fantastiskt underbara. Jag älskar dem. De är så omtänksamma och rejäla människor. Beundransvärda med sina stora hjärtan.

Jag kan säkert aldrig bli densamma igen. Den människan som klarade allt, som hade så mkt skinn på näsan och som hade lösningar på allt... En stark, fritänkande och mycket optimistisk människa. Jag känner att grundmurarna är rejält skakade, att jag har gått sönder inuti av det våld jag själv och samhället brukat på mig.

Men jag tror och känner också att den jäkla resan var värt det. Det var värt att få hamna här. Att få det här jobbet. Att äntligen få bli vaktmästare (även om jag själv skäms att säga att jag är vaktmästare eftersom jag har en bild av en vaktmästare som jag inte kan leva upp till riktigt) på ett ställe där jag behövs, där jag gör nytta och där jag fått lära känna sjukt underbara människor.

Kan inte skriva mer just nu, gör fruktansvärt ont i handleder o fingrar, men jag ville dela med mig och ev återkomma till denna tråd (ev kunna beskriva mer ingående om min resa när jag fått mer distans och orden finns där till fullo). Jag vill också att DU som befinner dig längst ner nu, känner och förstår att det faktiskt går. HjärtaDU är värd en chans! Se till att du får den! Ge inte upp!

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-07-26 18:31 #1 av: _Fisken

Va roligt att det börjar röra på sig! Bra skrivet! Men ta det lugnt nu...ingen tackar dig för du sliter ut dig.

Anmäl
2014-07-28 20:53 #2 av: Grodan

#1 Tack för att du läste allt! Hjärta

Här kan jag inte slita ut mig. Här tas 100% hänsyn till min historia, bakgrund, vad jag orkar och klarar av.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-07-28 20:59 #3 av: _Fisken

Du har haft tur som hittat såna arbetsgivare. Otroligt. Men det var väl tid nu att du fick lite tur också. 
Själv planerar jag för att hålla kalendern vit (=inga bokningar). Det är skönt tycker jag. Ibland måste jag avstå från roliga saker också för att inte få för mycket runt mig. Även roliga grejer kan skapa måsten. Typ husvagn. Ja, det vill jag ju ha. Men det innebär besiktningar, reparationer etc. Det är bättre då att hyra en stuga. Så viktigt är det inte - men det hade varit roligt.

Anmäl
2014-07-30 18:26 #4 av: Grodan

#3 Oerhörd tur! Jag jobbar bara 75%, men vill tusan inte åka hem och fredag är tråkigaste dagen (har faktiskt alltid ogillat fredagar). Måndagar är härliga, då vet jag, en hel vecka att jobba. Weee!

Precis, man ska veta sina begränsningar. Jag har fått lära mig det den lite hårdare vägen. Nu har jag dock börjat jobba upp mig lite, så jag orkar med. Helger kan jag orka att jobba ideellt eller dansa eller något.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-07-30 18:40 #5 av: _Fisken

Då tkr jag DE har haft tur som fick dig som gillar att jobba!

Anmäl
2014-07-30 20:04 #6 av: Grodan

#5 Precis. Jag är inte arbetsskygg. Inte någonstans.

Jag tror en stor del av skon klämmer just där med arbetsförmedlingen, sysselsättning osv. Att de inte kan se vilka som faktiskt vill jobba och vilka som inte vill... Om jag säger att jag vill jobba, hur tusan kan de då få det till att jag inte är mogen att jobba? Jag är väl tusan vuxen själv att avgöra!

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2018-07-22 16:33 #7 av: Grodan

Drömmen varade i 1½ år. Jag gick i svår sorg när ägarna berättade att de tänkte sälja landsortshotellet. Mitt bästa jobb, där jag var uppskattad och älskad är nu bara ett minne som jag ofta gråter över. Jag saknar det. För det var så mycket mer än ett jobb. Det blev mitt liv och min familj. Jag blev så ensam när jag slutade där.

Började direkt på ett nytt ställe, men där var det en helt annan känsla och ingen hänsyn togs alls till min historia samt att jag ofta fick oförtjänt mycket skit. När jag efter 1 år sa upp mig kröp det fram att det aldrig hade varit så rent i hotellrummen som när jag jobbade där... men då var det lixom för sent. Jag ville bara därifrån.

Direkt efter det provjobbade jag på ett kabelföretag i 5 veckor, men fick ont i nacken av stillsittande jobb. Här slutade arbetsförmedlingen att hjälpa mig. Inte för att vi avtalat det, utan för att det helt enkelt var inkompetenta människor. Jag sökte jobb på egen hand och fick först ett som personlig assistent. Provade på det men kände att det inte var min grej. Sedan fick jag ett städjobb och det har jag haft i 1 år och 1 månad nu.

Och imorgon ska jag börja jobba igen efter 5 veckors semester och jag vill inte. Jag gråter och söker som en galning efter ett annat jobb... 

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2018-07-22 19:09 #8 av: _Fisken

Något turbulent? Du gör då rätt i att söka
nytt jobb. Fiskar du aldrig får du aldrig fisk. Som min flickväns mormor 98 år sade; "livet är ett lotteri". Jag sade emot och sade att man kan styra sitt öde lite åt ett visst håll. Du gör ju det just nu. söker nytt jobb. Lycka till!

Anmäl
2018-07-22 20:21 #9 av: Grodan

#8 Jag har ett litet sidojobb på 10 timmar i veckan, men det kan jag ju inte leva på, det ser jag mer som en hobby, för jag får träffa folk och det behöver jag ju...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2018-08-05 13:03 #10 av: Grodan

#7 Glömde nämna att jag provade på ett jobb i Nyköping i vintras (utöver mitt 50% vanliga jobb), men var lite deprimerad och det vet jag nu är en mycket dålig kombo. I a f i Nyköping (arbetsförmedlings handläggare som mobbas i Nyköping på minnet samt även två olika rehab.ställen i Nyköping som hade en mobbad attityd mot mig och tryckte ner mig - jag ville ju inte ens gå på någon rehab utan JOBBA!!!), för genast började de hacka på mig.

Hur kan man hacka på en person som är under upplärning samt inte mår superbra? Jag slutade direkt. Det blev bara två veckor.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.