Annons:
Etikett01-allmänt
Läst 4598 ggr
[Lena1234]
6/13/12, 11:52 PM

Kommer inte ur arbetslösheten!

Jag har en längre högskoleutbildning bakom mig och har varit arbetslös i ungefär 2 år efter examen. Som många andra arbetslösa vet är det lätt att "gå ner sig" som arbetslös och jag har inte längre orken att ta tag i arbetssökandet. Det som hindrar mig är följande problem:

1. Jag har redan sökt många jobb men inte fått napp och har därför tagit stryk av alla nej.

2. Det finns väldigt få intressanta jobb utannonserade.

3. Jag har mycket praktisk arbetslivserfarenhet från olika områden, mycekt praktik direkt inom mitt utbildningsområde och är nu less på att "testa på" och börja från noll.

4. Att hamna på en praktik eller liknande på en alltför låg nivå sänker mitt självförtroende och självkänsla och jag får ännu mindre ork och motivation att söka mig vidare.

5. Jag har redan börjat om på låg nivå flera gånger men då jag inte trivts med så ostimulerande arbetsuppgifter har det sedan inte lett till något vidare då inte heller företagen haft som mål att anställa.

6. Jag trivs inte där jag bor pga det är för långt från familj och släkt. Att söka jobb i min hemstad känns heller inte bra då jag där istället inte har några vänner.

7. Vänner runt omkring är mycket viktigt för mig, jag har kämpat i åratal för att bygga upp en liten krets av kompisar. Att även vara utan detta i en stad dit man flyttar bara för jobb skulle enbart få mig att må dåligt. Att börja om i en annan stad är därför inte aktuellt.

Det är således en mängd hinder och trots att jag inte vill något annat än att komma vidare och leva som en normal person så är jag fast i arbetslösheten. Stöd från AF och likande är bara att glömma, det har jag redan försökt med.

Har inget alls svar på hur jag varken ska orka eller kunna komma vidare?

Annons:
Halvdansken
6/16/12, 5:23 PM
#1

Har du funderat på att söka utomlands? Det är ju beroende på vad det är för utbildning du har, men det kan ge en jäkla kick till självförtrornedet, och många nya vänner. Och livslång kunskap om allt annat än jobbet.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

kredka
6/16/12, 8:01 PM
#2

Tänkte Du inte då på att starta nåt eget?

Välkommen till ferretplanet.se :)

[Lena1234]
6/17/12, 1:42 AM
#3

@1: När man lever på socialen så har man ju tyvärr inte såna möjligheter, det går så att säga inte att flytta med inget. Inga pengar, inte ha råd att ta med möbler osv och dessutom komma till en plats där man är ännu mer ensam och utlämnad. Det gäller ju att verkligen ha tur när man gör en sådan stor sak som att flytta utomlands.

[Lena1234]
6/17/12, 1:44 AM
#4

@2: Även där är det ju stora ekonomiska hinder, dagpenningen genom starta-eget-bidrag man får om man startar eget går knappt att leva på och så länge man inte har en verksamhet baserad på datajobb och internetuppkoppling så räcker inte bidragen för att ex köpa lokal och annat.

Halvdansken
6/17/12, 11:05 AM
#5

Söka jobb utomlands kostar väl inget? Jag har inte sagt att du ska packa och flytta först. Hitta jobbet först, flytta sen, och man skaffar sig nya vänner.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Halvdansken
6/17/12, 11:06 AM
#6

Vad är du utbildad inom för område?

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Annons:
[Lena1234]
6/17/12, 3:06 PM
#7

@5: Ja, för det första ska man ju vilja lämna landet för att söka jobb utomlands. Jag har redan börjat om flera gånger och bor redan nu långt bort från släkt och familj så jag skulle inte må bättre av att hamna ännu längre bort från dem. Jag är utbildad inom ett brett och stort område som tillhör samhällsvetenskap.

Halvdansken
6/17/12, 8:11 PM
#8

Och vad kan du tänka dig att jobba med då, inom detta breda område? Och var?

Tänk på att ett bra nätverk är det bästa som finns, så ju fler som vet vad du kan, ju bättre.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

[Moa-]
6/18/12, 7:09 AM
#9

Jag känner mer att du verkar ha för höga krav för att få ett arbete. Jag är ledsen, men jag skulle aldrig anställa dig om du framställer dig själv på samma vis i en ansökan och vid intervjutillfällena som du gjort ovan.

Om du varit arbetslös i två år då är det dags att ta tag i livet, alla arbeten är bättre än inget arbete. Detta innebär arbeten som lokalvårdare, vårdbiträde inom äldreomsorgen eller innesäljare. Sedan när du har ett arbete, står för din egen inkomst, DÅ kan du börja ställa krav på de arbeten du söker och eventuellt vill byta upp dig till. Du är inte bättre än alla andra som utför dessa arbeten. Däremot är du bra, du skulle säkerligen klara dem lika bra som alla andra.

Dock så är det så att det går att veckopendla, eller flytta och bygga upp en till (inte ersätta utan utöka) din bekantskapskrets…

Utöver detta så får du givetvis även spontanansökan tjänster som du är extra intresserad av, de inom din yrkeskategori, ej endast söka de utannonserade tjänsterna…

kredka
6/18/12, 11:14 AM
#10

TS av Ditt svar i #4 så har jag känsla att Du snarare vill inte jobba än att Du kan inte hitta ett jobb. För att starta eget måste Du tro på Din grej - starta eget bidrag är endast för att hjälpa lite på traven men startar Du nåt så måste Du ha ett vinstsyfte med detta - man kan inte öppna eget företag och sitta i den med tummen i röven och hoppas på att allt ska lösa sig av sig själv och leva på bidrag resten av livet.

Sedan så tycker jag att Du prioriterar helt fel - hur kan man prioritera kompisar högre än sitt eget liv? Tror Du att dem skulle tacka nej till ett jobb tex utomlands bara för Din skull? För att dem skulle tänka på att ni ska inte få träffas lika ofta?

Och om Du nu har så mycket praktisk erfarenhet och ett bra utbildning så borde Du inte ha en minsta lilla problem med att hitta ett jobb - det är bara viljan som saknas känns det som.

Välkommen till ferretplanet.se :)

[Lena1234]
6/18/12, 6:48 PM
#11

@9: Vad får dig att tro att någon skulle vara så dum eller naiv att man presenterar sig på ett sådant sätt i en intervju som på ett forum? Självklart presenterar jag mig inte såhär i en arbetsansökan, men det här är ett forum, inte en CV-portal.

Din inställning att "rycka upp sig" och "ta tag i livet" har jag mött alldeles för mycket av och det kommer allt som oftast från personer som inte har en aning om vad det innebär att ha en lång arbetslöshet bakom sig.

Min vardag är dessutom sådan att jag är knuten till socialen, enbart pga ekonomiska skäl, och de mer eller mindre tvingar en att stanna inom sin kommun. Hur skulle du känna om du inte kunde besöka dina släktingar på flera månader för att du ska sitta och vänta på att det eventuellt dyker upp något att göra? Att hela tiden vara påpassad och ha för dåligt med pengar?

Och med det säger jag inte att man bara ska ha bidrag och göra som man vill men många av reglerna är inhumana och sänker bara folk. Att bara flytta kan man inte heller eftersom man inte får en bostad utan fast jobb.

Det kanske är något nytt som du känner till på arbetsmarknaden men vad jag vet så måste man vara intresserad av och passa för de yrken man söker? Eller det kanske är så numer att arbetsgivaren inte bryr sig om om man egentligen inte alls passar för varken företaget eller tjänsten?

Det är bara fånigt att mena att bara för att man har en inrikting och ett intresse så söker man bara en sorts jobb. Det är helt fel, jag har sökt inom flera olika områden men man måste väl ändå passa för jobbet man söker?

Det handlar heller inte om att man tror sig vara bättre än någon annan - vem mår bra av eller har nytta av att vara fel person på fel plats? Varken arbetsgivaren eller arbetstagaren.

Jag har självklart också sökt spontant då jag vet att många jobb tillhör "de dolda jobben".

[Lena1234]
6/18/12, 6:57 PM
#12

@10: Av vad tror du att jag inte vill arbeta? Vem vill gå arbetslös och VÄLJER att göra så efter en lång högskoleutbildning?

Det vore ju fantastiskt om det vore så att det räckte att tro på sin egen idé och sen kom lokal, material osv bara av sig självt. Ännu en naiv inställning till hur det i praktiken faktiskt ser ut för de som är arbetslösa. Du kanske tänker dig någon form av internetbaserad verksamhet där man bara har sin dator - ja, isåfall måste du ju först veta om det är det jag har kompetens för eller hur?

Tror du att någon vill leva på bidrag resten av livet? Det är ett nödvändigt ont för att överleva, man väljer inte att gå till socialen för att det är roligt och bekvämt.

Jag har överhuvudtaget inte tackat nej till ett arbete pga jag prioriterar vänner. Men för den som inte är helt känslolös och osocial så behöver man ett nätverk. Jag har flyttat ifrån både familj och släkt för att plugga och har bott därifrån i flera år, just för att prioritera ett bra yrkesliv framöver. Det kanske är vissa som trivs med att hoppa runt och hamna ensam i nya städer men hur ska man överhuvudtaget orka jobba om man inte är en sådan person? Om man faktiskt är mänsklig och behöver stöd och umgänge från vänner.

Att bara skaffa nya vänner är inget man bara gör i en handvändning i vuxen ålder, självklart är man mån om att upprätthålla de kontakter man har.

Att söka många olika typer av tjänster är alltså inte att ha viljan enligt dig? Konstig logik där…

[Moa-]
6/18/12, 7:21 PM
#13

Lena1234; nej, du skall inte välja de arbeten du anser att du passar på, utan du skall sälja in dig själv och dina egenskaper så gott du kan för varje möjligt tillgängligt arbete. Jag har själv arbetat inom samtliga områden jag nämnde ovan för att nu sitta i en växel under tiden jag studerar. Dock vet jag med säkerhet att jag efter mig utbildning aldrig kommer att sitta arbetslös i två år, för jag skulle ej låta det hända. Då tar jag hellre ett arbete än att inte ha något, det är även lättare att få nästa arbete när du redan har ett.

Du skriver att du har en utbildning och mycket praktisk erfarenhet med dig, varför får du då inget arbete? Har du nyttjat jobbcoacher och den hjälp de kan ge med CV och intervjuer? (Nej, jag säger inte att du gjort det bristfälligt, men det är svårt att upptäcka sina egna fel och brister.)

Att flytta innebär inte att överge sina vänner, jag har studerat på annan ort i över 4 år nu, har kvar samtliga mina vänner på "hemorten”. Mamma har kvar vänner från grundskolan trots att hon inte bott i sin "hemstad” på drygt 30 år… Det är ett uttalande som visar på osäkerhet och rädsla enligt mig, kanske även detta är något som går att ta tag i för att underlätta jobbsökandet?

Att hävda att socialen ger dåligt med pengar beror på vad du jämför med, du har hyran betald och får pengar som skall täcka mat och räkningar. Studielånet är inte heller några stora pengar, och det är trots allt ett lån som skall betalas åter som trots det innehåller prestationskrav… Att åka och hälsa på kan du göra fritt, att däremot bo på annan ort är en annan sak, sedan kanske dina släktingar kan åka och hälsa på dig med? Att i vuxen ålder hälsa på släkten varje månad är även det relativt ovanligt. (Inte fel, men något som socialen kanske har svårt att kalkylera med.)

Annons:
[Lena1234]
6/18/12, 7:42 PM
#14

@13:Hur ska man sälja in sig om man känner att det är fel bransch och fel tjänst? Hur ska man trivas och göra bra ifrån sig tänker du?

Även om jag inte haft jobb inom "vad som helst" så har jag haft praktik på det sättet och det har enbart slutat i att jag känt mig omotiverad, utnyttjad och fått än mindre ork att söka mig vidare.

Jag anser att det är ens rätt att få trivas och känna att man presterar bra, sen är ju alla olika. Du kanske själv tycker att du kan jobba inom lite vad som men jag antar att du ändå inte jobbat med sådant som fått dig att må dåligt?

Sen är det också en vanlig missuppfattning att "man tar ett arbete" - det är precis som att om man bara vill så går man som arbetslös och tar ett arbete. Om det vore så enkelt så skulle vi inte ha en sådan arbetslöshet. Ditt resonemang pekar bara åt det hållet att det är de arbetslösa som är lata och som inte vill "ta" ett jobb.

Det är ju bra för dig att du inte skulle låta arbetslöshet hända dig, jag har heller inte med vilja låtit min arbetslöshet bara hända om du nu tror det.

Om jag hade svaret på varför jag inte får ett arbete så skulle jag inte vara arbetslös. Jag har i flera omgångar varit i den svängen med jobbcoacher, kurser inom AF, fått CV professionellt granskat osv så allt det här sammantaget gör att man till slut tappar ork och motivation.

Jag säger inte att man överger sina vänner men däremot är det ofta svårt att bygga upp ett nytt kontaktnät som vuxen. Jag har också flyttat runt för att plugga, bott på långa avstånd hemifrån så jag vet vad det innebär att hamna i nya städer utan att känna någon. Det är återigen här hur man är som person och vad man har för nätverk och möjligheter.

Jaså, det var nåt nytt att man kan åka och hälsa på fritt! Du kanske har jobbat inom socialen eller känner folk som jobbar där? Det är definitivt inte så att man bara åker fritt dit man tycker utan man ska i grunden befinna sig inom den kommun man uppbär ekonomiskt stöd.

Det kan innebära långa perioder av att vara tvingad att vänta på besked, att inte våga åka någonstans för att man riskerar att missa möten med handläggare osv. Det är alltså långt ifrån den frihet andra människor har rätt till, att dels ha friheten och dels råd att bara åka hem för en helg eller liknande. Jag har inte ens råd att göra så.

Ja, du har alltså också uppfattningen att bidrag är utan krav på prestation? Du verkar inte ha någon erfarenhet själv av att leva på socialen och verkar tro att man bara går omkring och hämtar ut pengar? Jag ska varje månad som exempel uppvisa ett minst antal sökta jobb för att överhuvudtaget komma i fråga för ersättning. Och då säger jag inte att jag inte tycker att jag ska söka jobb men det är långt ifrån inga krav på prestation.

Jag har aldrig åberopat att mina hembesök är något socialen kalkylerar med som du uttrycker dig. Det är inte det det handlar om, att mina besök ska finansieras utan om att man av humana och helt normala skäl behöver kontakt med släkt och familj för att orka igenom svåra perioder.

Men det är återigen bara åsikter från en person som själv inte varit i längre arbetslöshet och sett verkligheten och vad det innebär i behandling från AF och soc, hur fången man kan vara, hur det påverkar allmäntillstånd och hopp om förändring.

[Moa-]
6/18/12, 8:02 PM
#15

Lena1234; det är där du har felet, du behöver inte trivas. Se det som ett övergångsarbete du har under en kortare period för att förhoppningsvis få ett mer kvalificerat och utvecklande arbete i framtiden. Att du under denna tid ej arbetar sänder ut signalen att du är ovillig att dra det tunga lasset och göra skitgörat när det krävs.

Jag skulle inte kunna leva på andra och anse att andra skulle betala för mig, jag skulle må skit av att nyttja systemet på det sättet! Det försvårar även för dem som faktiskt behöver stödet från systemet. Jag är för en stor offentlig sektor och stort stöd för dem som behöver det, däremot ej till dem som anser sig vara förmer än oss andra och inte ta de arbeten som finns. Kom ned på jorden, du är inte bättre än oss andra!

Sverige har en låg arbetslöshet i regler, däremot är arbetslösheten stor inom vissa grupper, till stor del beroende på fördomar.

Ja, jag har flera släktingar som levt tidvis på ekonomiskt bistånd från socialen och min närmsta kusin arbetar som biståndsbedömare på socialtjänsten, vi diskuterade liknade frågor senast i helgen. Vi var av samma åsikt, finns det arbeten så bör dessa tas. Däremot är du på intet sätt bunden till hemkommunen, självfallet får du åka och hälsa på släkten över helger och högtider…

Du tror att människor som arbetar heltid helt plötsligt kan åka iväg och hälsa på folk? Det är i regel arbete mellan åtta på måndag och fem på fredag. (Om du ej arbetar oregelbundet eller skift.) Detta ger inte särskilt mycket tid att bara åka hem och hälsa på.

Att söka ett visst antal arbeten månad = arbete??? Nu får du växa upp! Självfallet skall du söka arbeten när du är frisk och arbetslös. Det kan väl omöjligen vara en diskussion? Du får pengar att leva på, är det märkligt att det finns regler och krävs motprestationer? Ingen ger mig lön om inte jag kommer till arbetet och gör det jag skall… Är detta tuffa och orimliga krav?

Som sagt, är det så pass tufft att vara arbetslös och få pengar av en socialtjänst, ta då de arbeten du anser är under din nivå! Det finns inga arbeten som är roliga och utvecklade 100 % av tiden, ibland får du helt enkelt genomlida det för att få erfarenhet, utbyte av människor och en inkomst…

[Lena1234]
6/18/12, 8:29 PM
#16

@15: Om man varje dag går till ett jobb där man inte trivs så kommer man automatiskt att få ännu mindre motivation att söka sig vidare, jag har som sagt erfarenhet av detta. Man hamnar i en ond spiral där man till slut bara är kvar på ett ställe av ekonomiska skäl och i värsta fall kanske även får sjukskriva sig.

På vilket sätt anser jag att jag är förmer än andra? Jag har redan sökt jobb som inte kräver utbildning, sökt spontant osv, vad menar du mer att man ska göra? Hur tror du att samhället skulle se ut om inga bidrag fanns för arbetslösa? Masshemlöshet och misär!

Dessutom är det ju bara ren dumhet att verka tro att all arbetslöshet kommer utav att folk inte tar de arbeten som finns, det är ett underskott på arbeten i förhållande till hur många som faktiskt söker ett.

Du tror dig vara nån slags allvetare som säger till en person du inte känner att komma ner på jorden. Du går hela tiden på linjen att den arbetslöse är arbetslös för att man inte vill ha ett arbete. Har du någon grund för det eller är det bara rena fördomar gentemot arbetslösa?

Bedömningen i hur ofta man får åka hem varierar från kommun till kommun så du har ingen som helst korrekt generell uppfattning. Jag är i den faktiska situationen just nu och vet hur det ser ut. Jag har redan fått påpekat och blivit uppringd vid ett tillfälle om att jag inte fick befinna mig utanför hemkommunen.

Jag har aldrig sagt att arbetande människor plötsligt kan åka iväg men däremot är man inte i den situationen att man i lag är styrd av andra människor och handläggare. Du kan själv planera och har som oftast också ekonomin att åka iväg över en helg t ex.

Jag sa heller inte att det är ett arbete att söka arbeten utan att det inte är kravlöst att få bidrag. Jag skrev också följande "Och då säger jag inte att jag inte tycker att jag ska söka jobb men det är långt ifrån inga krav på prestation".

Det är inte märkligt att det finns regler eller krävs motprestationer men när det blir rent kränkande och sänker människor mer än vad det hjälper så har det gått för långt. Även om du nu tror dig veta hur det fungerar så är det så att man kan bli nekad att åka på besök till släktingar trots att man inte ens är i åtgärd av något slag. Vem tror att man blir mer effektiv av detta? Ungefär som att säga att mindre bidrag och mer isolering ökar motivationen och får folk att söka fler jobb.

Jag gör också det jag kan och ska, dvs deltar i de åtgärder som anvisas och söker jobb, vad mer kan jag göra? Skillnanden är bara den att man som arbetssökande även i flera lägen fråntas möjligheten att styra över den fritid man har och kunna få stöd för att på det sättet höja motivation och allmäntillstånd.

Återigen, man tar inte bara ett arbete, om det vore så så skulle det inte finnas någon arbetslöshet. Det finns långt fler arbetssökande än vad det finns jobb så det finns ingen som helst logik i att överföra arbetslöshetsproblematiken på de arbetslösa. Det är inte de arbetslösa som skapar arbetslösheten!

[Moa-]
6/18/12, 8:50 PM
#17

Jag talar inte om arbetslösa i allmänhet, utan grundar det hela på dina specifika uttalanden genom diskussionen. Många arbetslösa framför allt unga sliter hårt för att få någon form av arbete, inte alla, men många, en stor eloge till dem!

Däremot att säga som du säger att du inte vill ta ett enformigt enklare arbete för att du skulle bli uttråkad och omotiverad. Jag har arbetat med många sådana arbeten, det jag har nu kan jag inte säga är utmanande varje dag jag går dit, utan då har du istället arbetskamrater och annat som du får se som det positiva och som sagt, det behöver ej vara för livet… Jag har tidigare arbetat med lokalvård, bland annat alla tre åren under gymnasiet, inte heller ett kul arbete, men det gav pengar och erfarenheter till framtiden.

Att som du säga att du inte söker och tar vilket arbete som helst efter två år i arbetslöshet är enligt mig förkastligt! Möjligen det går att säga så under de första ca: 6 månaderna grovt räknat då du förväntar dig ett positivt besked från de sökta arbetena, sedan gäller det att bredda ansökningarna, söka inom ett större geografiskt område och samtliga typer av arbeten.

"Jag har aldrig sagt att arbetande människor plötsligt kan åka iväg men däremot är man inte i den situationen att man i lag är styrd av andra människor och handläggare." Jo, du måste ansöka om ledighet, du måste få den beviljad och det skall finnas ersättare, jag vet redan nu att denna sommar inte kommer jag att få ledigt en enda dag, jag tror jag är med bunden av mitt arbete än vad du är av socialtjänsten. (Ekonomiska medel att åka en annan fråga.)

Om du läser vad jag skriver så anser jag att det är självfallet att det skall finnas ersättning för de som verkligen är arbetslösa, men efter två år bör samtliga arbeten sökas, inga restriktioner eller undantag, detta innebär att även arbeten som lokalvårdare/innesäljare i andra städer skall sökas. Finns det arbete skall du arbete, är det absolut slut på arbeten så skall självfallet samhället gå in och stödja så mycket som möjligt, men inte pga. att vissa arbeten inte duger eller ligger i fel städer. (Inom en viss tidsperiod, helt okej att söka inom geografiskt område, men ej för alltid.)

kredka
6/18/12, 9:10 PM
#18

TS det enda jag ser i varje din mening du skriver i denna tråd är att hitta ursäkter för dig varför du kan inte få ett jobb, du tittar på allt på ett väldigt jobbig sätt och med denna inställning till arbetslivet så VARJE jobb, tjänst osv ska vara *ostimulerande* i ditt tycke. Varje jobb innebär vissa rutiner - blir man rutinerad på en sak, så jobbet börjar bli trist, tråkig och just ostimulerande. Jag är en person som blir väldigt snabbt uttråkad - vet du vad jag gör? istället att sitta hemma och vänta på ett perfekt jobb för mig, som ska dessutom vara utannonserad, så tog jag 3 stycken olika jobb där jag jobbar när jag har lust för det (inom loppet av 2 år har jag hunnit byta anställning 7 ggr och alltid haft mer en 1 jobb på samma gång), dessutom driver jag eget företag alldeles själv - det innebär massor av utmaningar för mig. När jag går till jobbet så ställer jag mål och krav på mig själv så att även simplaste, tråkigaste, äckligaste uppgift ska förvandlas till mitt eget personlig vinst.

Det enda råd från mig till dig är att du måste verkligen skärpa dig och sluta tycka synd om dig själv.

det kanske låter hård och det är inte mening med att förolämpa dig på något sätt, men är det 2 år som du sitter arbetslös trots bra utbildning och rik arbetsliv så nånstans failar du riktigt ordentligt

Välkommen till ferretplanet.se :)

[Lena1234]
6/19/12, 12:39 AM
#19

@17: Jag har inte pratat om att inte vilja ta enklare, enformiga arbeten, jag har inget emot det så länge jag kan kännas att jag trivs och inte mår ännu sämre av det än vad jag redan gör.

Jag har dessutom haft flera enklare arbeten, t ex lokalvård så det är knappast så som alla verkar tro här att man bara sitter och gör ingenting och väntar på att jobbet ska komma från ingenstans.

Däremot så är det ens hälsa som är grunden för allt, för att kunna fungera och prestera. Om jag då konstaterar att jag nu fått många törnar och tagit stryk av alla nej, då hamnar saken på ett helt annat plan. Det handlar inte om att vilja eller inte vilja söka, att säga nej eller ja till jobb utan om att faktiskt vara i ett läge där man framförallt psykiskt inte orkar ta sig vidare på ett bra sätt.

Det är ingen ursäkt, det är min vardag och min realitet. Det är så som många arbetslösa upplever det idag, en lång rad av åtgärder som inte leder någonstans, alla klumpas ihop oavsett bakgrund och kompetens och väldigt få kommer vidare i förhållande till hur många som deltar.

Du fortsätter att tala som att jag söker smalt eller ingenting, vad vet du om det? Som jag skrev i mitt första inlägg så har jag många hinder och att när man inte har släktens eller familjens stöd på nära håll, stödet från handläggare är noll, varifrån ska man då få styrka och motivation? Det är ingen ursäkt, varför skulle jag inte vilja få ett arbete?

Det är ett dilemma rakt av, att såklart vilja förändra men inte ha den mentala kraften för det men den som inte varit i en sådan situation tror såklart att det bara är att sitta vid datorn och komponera ansökningar hela dagarna. Gör man inte det, ja då vill man inte få ett arbete, så svart eller vitt är det inte.

Oj, måste man söka om ledighet när man jobbar? Jag trodde det bara var att gå hem som man ville. Du har samma nedlåtande attityd som tyvärr många inom af också har, som arbetssökande är man plötsligt degraderad till någon mindre vetande. Det är en helt annan sak att för det första vara avlönad, tillhöra någon form av arbetslag och vara en del i samhället. Det må så vara att många inte har tillräckligt med semesterdagar sparade eller att arbetsplatsen kräver närvaro även om det råkar vara sommar men det är inte att likställa med att vara mer eller mindre övervakad av soc, att vara nekad ett besök till släktingar osv.

Det är ju också intressant när du säger att samtliga arbeten ska sökas, då bara undrar jag hur du kan tycka att man ska ljuga och mer eller mindre lura en arbetsgivare om att man är intresserad av ett jobb? Ska man då hela tiden sedan dölja att man varken trivs eller passar för jobbet och tror du verkligen att man kan låtsas ha vissa kompetenser? Knappast.

Dessutom så finns inget som i praktiken kan innebära att söka samtliga jobb, inga restriktioner eller undantag. Eller du kanske kan skriva dig till ett läkarjobb eller jobb som brandman för att vara övertydlig?

Återigen, just min sak här handlar inte om att jag sitter glad vid datorn och sorterar ut arbeten jag inte tänker söka, jag har en svår situation som inte bara går att ta sig ur som ingenting. Däremot så försöker jag såklart och den som varit i ett läge där man inte är på topp vet hur svårt det kan vara, det handlar inte om vilja.

[Lena1234]
6/19/12, 12:47 AM
#20

@18: Som jag skrev ovan så är det inga påhittade ursäkter, det är en realitet och min vardag. Det handlar om att må psykiskt dåligt över sin situation och inte om att sitta och välja och vraka eller tacka nej till arbeten. Det handlar om att försöka hitta en väg att må någorlunda bra och försöka ta tag i sin situation trots brist på stöd runtomkring.

Jag väntar inte på det perfekta jobbet, vem har sagt det? Jag tycker inte synd om mig själv heller, det är en mängd arbetslösa med mig som har en utsatt och svår situation där folk runtomkring bara tror att man njuter av att gå hemma och "hämta bidrag".

Varje handläggare vid AF har idag ett stort antal arbetssökande och jag har själv direkt fått höra att det inte finns tid att hjälpa folk på en mer personlig och stödjande nivå. Att till det som jag också redan nämnt vara låst och övervakad av soc och sällan träffa släkt och familj tär på en som människa.

Du kan inte avgöra om jag failar eller inte, i så fall är det en mängd andra människor i det här landet som du också skulle se som förlorare och vad är det för människosyn? Skulle alla dessa som varit arbetslösa lika länge som jag, t ex finns det tiotals tusen arbetslösa akademiker i dagsläget, vara förlorare och parasiter på samhället?

Det är överhuvudtaget ingen inställning som varken är konstruktiv eller hjälper de som sitter i ett sådant läge som jag.

Annons:
kredka
6/19/12, 1:59 AM
#21

jag har varken skrivit att folk som är länge arbetslösa är parasiter eller förlorare och jag ber dig att inte sätta sådana påstående i mitt uttalande.

kanske vi kan försöka vända på problemet om du tycker att du inte failar på något medan du söker ett jobb - om du söker ett antal jobb men får ingen napp, vad kan du göra bättre då? kanske förbättra personligt brev? eller ringa runt och inte fråga om de behöver personal utan istället fråga om du skulle kunna komma och provjobba lite hos de och förklara varför är du intresserad av att jobba just hos de - svarar dem dig att dem behöver ingen personal just nu, kan du alltid säga att då skickar du till dem ditt cv så kan dem höra av sig i framtiden? redan för runt 3-4 år sedan när jag gick min första och sista kurs hos af har dem sagt rakt ut- utannonserade jobb på af är bara ca 30% av alla lediga tjänster, resten får man leta efter inom sitt bekantskapskrets, komma in på jobbet genom rekommendation eller ringa runt och fråga om lediga tjänster. På AF säger dem rakt ut att dem hjälper inte att hitta ett jobb om man inte hjälper sig själv genom att aktivt söka ett jobb.

Välkommen till ferretplanet.se :)

[Moa-]
6/19/12, 9:28 AM
#22

Lena1234; din offermentalitet gör det svårt för dig att få ett arbete, det hindrar dig i ditt sökande och du anser själv att det är så otroligt synd om dig. Som sagt, då vuxna människor träffar släkten varje helg eller varje månad. Du har själv valt din bostadsort och är ej beredd att ändra på detta. Detta handlar om att själv bygga upp hinder.

Att sedan lägga ord i munnen på oss som kritiserar just exakt ditt handlande och dina uttalanden till att vara kritiska mot samtliga arbetssökanden är felaktigt och elakt. Jag har inga problem med arbetslösa eller de som lever på socialtjänsten, dock skall det vara de som behöver stödet som får det, inte de som anser att det är tråkigt att arbeta och de vill ha ett utmanande arbete som gör att de mår bra. Om ingen skulle känna att de mår bra av den typen av arbeten, skall ingen ta dem då och alla leva på socialt bistånd? De gamla och sjuka får klara sig själva, för det är arbeten som du inte känner att du utvecklas av?!?

"Jag har inte pratat om att inte vilja ta enklare, enformiga arbeten, jag har inget emot det så länge jag kan kännas att jag trivs och inte mår ännu sämre av det än vad jag redan gör." Självfallet kan ingen ha som krav att alltid trivas på sitt arbete 100 % av tiden, därför heter det arbete och ger dig pengar, inte fritid eller lekstuga. Du kan när du har ett arbete och egen inkomst söka vidare till arbeten du anser dig trivas bättre med.

"Dessutom så finns inget som i praktiken kan innebära att söka samtliga jobb, inga restriktioner eller undantag. Eller du kanske kan skriva dig till ett läkarjobb eller jobb som brandman för att vara övertydlig?" Sök du arbeten även som läkare, det sorteras bort per automatisk när du saknar kvalifikationerna, dock är det ingen som tar skada av din ansökan, så sök hellre för mycket än för lite! Självfallet avser jag att även yrken som lokalvårdare, restaurangbiträden, innesäljare och vårdare/personlig assisten skall sökas efter två års arbetslöshet.

Att låtsas vara intresserad av arbetet? Du skall vara intresserad av samtliga möjliga arbeten! Svårare än så är det inte! Att fejka kvalifikationer skall du självfallet inte göra, dock lyfta fram de kvalifikationer som är positiva för varje tjänst på bästa möjliga sätt. Oavsett om detta är att du hjälpt till farmor med fönsterputsningen eller att du läst många år på universitetet…

[Lena1234]
6/19/12, 11:59 AM
#23

@22: Du måste antagligen ha några extra förmågor eftersom du tror dig kunna bedöma att jag tycker synd om mig själv utan att ens ha träffat mig eller känner till hela min situation.

Jag har aldrig sagt att "vuxna människor träffar släkten varje helg eller varje månad", jag har redan kommenterat den saken i tidigare inlägg så varför ta upp det igen? Det handlar om att man som inskriven vid soc har ett betydligt mer utsatt läge och en svårare situation och att man på ett helt annat sätt blir tvungen att avstå från besök hos släkt och familj än en person med jobb.

När det gäller bostadsort så tror du dig också veta mer än vad jag faktiskt sagt. Jag är beredd att ändra bostadsort men som du säkert känner till så krävs en fast inkomst för att få hyra någonstans om man nu inte har kompisar eller andra man kan flytta in hos.

Du anser att det ska vara de som behöver stödet som får det, då undrar jag bara om du tror dig stå över det beslut som socialtjänsten tar varje månad för min del? Som säger att jag är kvalificerad för och gör vad som krävs för att ha rätt till bidrag.

Du återkommer hela tiden till samma sak, dvs att jag inte har något arbete för att jag tycker det är tråkigt, inte vill söka osv. Vad är det som är svårt att förstå med att det inte handlar om vilja i alla lägen utan om att man faktiskt kan må psykiskt dåligt och det därför hindrar en från att söka som man önskar att man kunde.

Det är en mängd akademiker i dagsläget som är inskrivna vid socialen och får bidrag därifrån då det inte längre går att kvalificera sig till A-kassa via studier. Det finns självfallet flera fall som jag, som inte mår bra över sin situation och agerar därefter och som ändå anses ha rätt till bidrag.Sen vad du tycker om det är helt irrelevant.

Jag har som jag också nämnt haft enklare jobb eller vad man ska se det som, t ex som städare. Och framförallt: den främsta anledningen till att jag har den situation som jag har idag är att jag fått acceptera att delta i en rad praktikplatser där jag inte trivts, där jag fått omotiverande arbetsuppgifter utan att komma vidare. Skulle då lösningen vara att söka sig till fler såna situationer?

Därmed inte sagt att jag inte söker alls eller bara inriktar mig på högkvalificerade arbeten.

Man behöver inte trivas till 100% men man kan inte sätta sig i lägen där man riskerar att bli sjukskriven pga att man mår dåligt över sin situation.

Vad skulle det leda till menar du att sitta och söka jobb man överhuvudtaget inte har kvalifikationer för? Tror du att arbetsgivarna uppskattar det merarbete det skulle innebära om folk (vilket en del redan gör) satt och sökte bara för att söka? Att sitta och rensa bland ansökningar från folk som redan från början vet att de inte kan bli aktuella.

Ja, om du nu anser att det är vissa yrken jag bör söka så är inte det att söka utan restriktioner eller undantag. Det är att söka med rimlighet, både utifrån vad man klarar av, passar för och vad arbetsgivaren efterfrågar för person.

Vem säger att man ska vara intresserad av samtliga möjliga arbeten? Du? Det är ju rent skrattretande. En arbetsgivare vill ha en person, oavsett om man kommer från arbetslöshet eller söker utifrån att man redan har ett jobb, med ett genuint intresse för både företag och tjänst och det är inget man tvingar fram. Det kommer alltid att märkas om man nu kommer på en intervju att man inte känner att man kommer att passa för en tjänst eller trivas.

Det är så att säga inte bara den arbetssökande som sitter och tar olika jobb utan man blir bedömd och får ju frågan varför man sökt en viss tjänst. Om man då sitter och söker tjänster man inte känner att man passar för eller trivs inom vad ska man då svara på såna frågor utan att ljuga eller hitta på anledningar?

Stephanie
6/24/12, 11:43 PM
#24

Jag skulle jättegärna vilja se ditt cv och ett personligt brev om jag får? :)

PokalStjärnor Mvh Stephanie StjärnorPokal

[eken77]
6/27/12, 10:29 AM
#25

Ts: Förstår din situation, och känner ungefär som i #0. Du beskrev allt superbra. När man har försökt att få arbete, tagit hjälp av alla myndigheter då kan man inte göra så mycket mer än att vänta. Jag tror ingen vill sitta och slösöka jobb, bara för att få"inkomst" (bidrag).

Upp till toppen
Annons: