Annons:
Etikett20-off-topic-ot
Läst 1919 ggr
tlover
3/30/17, 8:57 PM

Vad väljer du pengar eller ett jobb du gillar?

Vad skulle du välja mellan

Ett jobb som du inte gillar men som ger mycket pengar

eller

Ett jobb som du gillar men som inte ger mycket pengar

Nu finns det såklart andra varianter tex jobba med något som du gillar och du ändå får mycket pengar men låtsas att du skulle vara arbetslös och du erbjöds båda jobben, vilket skulle du välja?

l'm back

Annons:
tlover
3/30/17, 8:58 PM
#1

Jag jobbar hellre med något jag gillar men som inte ger mycket pengar (så då är det väl passande att jag är egen företagare 😉)

l'm back

Stallmima
3/30/17, 9:03 PM
#2

Vill jobba med det jag tycker är kul men å andra sidan vill jag inte vara underbetalt heller

Herveaux
3/30/17, 9:06 PM
#3

Jag vill jobba med något jag gillar, oavsett hur lönen ser ut.
Pengar är inte viktigt för mig, att trivas med mitt arbete slår mycket högre.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Åsa S
3/30/17, 9:12 PM
#4

Har faktiskt bytt jobb och gått ner i lön men nu har jag ett jobb jag vill gå till och jag har inte ångest på söndagen för att det snart är mån + jag mår så mycket bättre. Det var det bästa valet jag gjort.

landsbygdsbo
3/30/17, 9:20 PM
#5

Att under en tid jobba med saker man inte gillar men betalar bra kan mycket väl vara försvarbart

För, för de extra kulorna kan man ju finansiera det man verkligen gillar…

Calcifer
3/30/17, 9:40 PM
#6

Jag tror nog att jag i dagsläget skulle välja något jag inte gillar för att ha det bättre ekonomiskt ställt. Jag är heltidssjukskriven och har ingen inkomst utan lever på bidrag, jag har det otroligt tight varje månad, kan aldrig unna mig stora grejer, och måste vrida och vända på varje liten slant. Visst, efter ett tag kanske jag skulle tröttna på ett jobb jag inte egentligen gillar, men till en början skulle jag förmodligen gråta av lättnad över att typ kunna köpa nya jeans om mina går sönder.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Jojaton
3/30/17, 10:41 PM
#7

Så länge det är tillräckligt för att klara av att betala räkningar, och leva lite, är det absolut viktigast att jsg trivs medoch på jobbet.

Johanna - Instagram

Aleya
3/30/17, 10:46 PM
#8

Jag har ett jobb jag trivs med och har bra betalt jämfört med förut. Nu är jag sjukskriven dock men det är inte p g a jobbet. Men klarar mig bra må jag säga så jag är nöjd

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

landsbygdsbo
3/30/17, 10:55 PM
#9

Jag tog 10 hundår, det gav mig möjligheten att sätta mig i den sits jag sitter idag

vendelay
3/30/17, 11:02 PM
#10

Jag har ganska dåligt betalt (okej, rejält dåligt haha) men jag ÄLSKAR mitt jobb. Om det vore så illa att jag inte kunde leva av det (tack och lov har jag inga dyra vanor) skulle jag nog hellre fixa ett extrajobb än att byta bort detta jobb.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

nypisnina
3/31/17, 2:44 PM
#11

Har haft ett välbetalt jobb och vantrivts, det har orsakat sjukskrivningar och psykisk ohälsa som heter duga. Jag vill ha ett jobb med bra pengar men att trivas är a och o. Till en början kan man gå till vilket jobb som helst, men att gå år ut och år in är rent av skadligt för hälsan. Man tillbringar så mycket tid på jobbet och vad spelar pengar för roll om man är helt "skadad" när man kommer hem och aldrig orkar använda pengarna ändå? Nä, trivas med jobbet går före allt. Så länge man klarar sig ekonomiskt. Jag  studerar idag, vet inte vad jag vill bli riktigt men kollar efter utbildningar som jag kan tänkas vara intresserad av men kollar såklart vad lönen verkar ligga på när man får jobb inom något också, jag har dyra vanor, många hobbys och vill inte behöva vända på varenda krona varje gång jag ska köpa något - det gör jag just nu som studerande. Trots min mycket låga inkomst nu så mår jag 1000 ggr bättre än på länge, och det har inte med pengarna att göra.
Trivsel först - pengar sen!

[Thiah]
4/1/17, 7:04 AM
#12

Jag jobbar inom dagvården och är inte direkt välbetald. Men jag älskar mitt jobb och det är bra arbetstider så det får gå

[Lilyz]1
4/1/17, 12:00 PM
#13

Mycket hellre ett jobb jag trivs med, som det jag har idag. Skulle aldrig byta det mot mer pengar och vantrivsel, jag älskar mitt jobb fast lönen inte är den bästa. Jag har haft jobb där jag mått riktigt dåligt och vill aldrig mer behöva känna så. 🙂

Annons:
citytjejen
4/1/17, 11:48 PM
#14

Absolut ett jobb jag gillar men som ger bara lite pengar. Det är hemskt att inte trivas på sitt jobb! Det har hänt mig flera gånger och det är jättejobbigt och psykiskt påfrestande. Man är ju många timmar på jobbet (speciellt då man jobbar heltid) och att då inte trivas, nej det är det INTE värt!

/Christina

landsbygdsbo
4/2/17, 8:30 PM
#15

Jag vill ha ett jobb jag trivs med låter rätt bra.

Jag vill leva det liv jag trivs med låter bättre.

Och tack vare de 10 hundåren gör jag det idag. Det var ett medvetet val, en chansning som gick hem.

Zepp
4/2/17, 9:18 PM
#16

Det beror på hur mycket/lite pengar det beror på!

I början får vi alla i princip jobba för slavlöner.

Se det mer på 20-30 år!

Är man 20 så är det väldigt få som vet vad man vill göra/leva när man är 50-60!

Grundtips.. är man ung och inte vet vad man vill göra/leva när man är 50-60 så välj något som verkar intressant.

Efter några år kan man alltid ta studielån och läsa in en annan utbildning.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

landsbygdsbo
4/2/17, 11:15 PM
#17

Att studera och skaffa sig kompetens är ett sätt att nå ett bättre liv. De flesta som gör det går också igenom "hundår" med låg inkomst och mycket arbete.

Chinesecrestedlover
4/2/17, 11:49 PM
#18

Utan tvekan så väljer jag ett jobb som jag trivs med. Just nu visserligen arbetslös och sjukskriven på 50% men det spelar ingen roll. Jag vet hur det är att vantrivas på ett arbete och det är ingenting som jag någonsin vill uppleva igen. 

Ett arbete kan naturligtvis upplevas mer eller mindre roligt osv. men på det jobbet så mådde jag dåligt varje dag. Jag mådde fysiskt och psykiskt illa varje kväll när jag kom hem, för att jag visste att jag måste tillbaka nästa dag och mådde fullständigt uruselt varje morgon…och hela arbetstiden. Jag hade fått detta arbete på så kallat lönebidrag (eller något i den stilen) och var tvungen att motivera och kämpa mot arbetsförmedlingen…innan jag äntligen tilläts sluta. Tvingades vara kvar under en månad, fastän jag mådde jättedåligt från dag 1. Det var verkligen inte roligt alls, längsta månaden i mitt liv typ, fy f..! 

Jag hade innan detta jobb, ett inte så välbetalt extra jobb (det var nämligen inte så många dagar i månaden, anställd på projekt/vid behov) som jag som tur var endast "pausade" i från innan jag började på det hemska stället. Jag kunde därmed gå tillbaka till något jag trivdes med, som visserligen gav mindre pengar i plånboken men som inte var totalt knäckande. 

Mvh/Chinesecrestedlover

JoannaLi
4/3/17, 3:30 PM
#19

I dagsläget så hade jag tillfälligt valt ett jobb jag ogillar med en bra lön, för att kunna spara ihop ordentlig buffert etc, för att sedan söka mig tillbaka till det jobbet jag gillade med lägre lön :)

Mia-45
4/3/17, 3:32 PM
#20

Helt klart ett jobb jag gillar.

Annons:
Zepp
4/3/17, 8:14 PM
#21

Uhmm.. att välja något man gillar är knappast något fel när man är ung!

För då kan man senare ta studielån och läsa in högre kompetens och gå vidare inom det man gillar!

Hundåren med lägre lön gör att man har god praktisk erfarenhet, som i sig kan komma väl till pass senare!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

landsbygdsbo
4/5/17, 12:17 AM
#22

Samtidigt vet vi att många väljer lågavlönade jobb för att kunna leva, dvs trivas med både jobb och fritidsliv. Men vad de glömmer är att de med stor sannolikhet inte kommer att trivas med sitt liv som fattigpensionärer….

Zadeira
4/9/17, 11:28 AM
#23

Med mina psykiska diagnoser ser jag det som att för att ens ha ett värdigt liv där jag mår ok måste jobbet vara okej. Det behöver inte vara det jag allra helst jobbar med, men det är viktigare för mig att må bra på jobbet än att det ger pengar.

Så länge jag får pengar nog så att jag klarar mig varje månad (vilket är ungefär där jag är idag på aktivitetsersättning) har jag hellre ett jobb där jag känner att jag mår bra, som jag gillar och kan tycka är kul att komma till. 

Har jobbat där jag fick (för mig) mycket pengar, men jag mådde så hemskt att jag ville ta livet av mig hellre än gå till jobbet. För mig är det inte värt den känslan. Då lever jag hellre lite knapert ekonomiskt men känner att jag vill leva.

Zepp
4/9/17, 2:44 PM
#24

Vi kan väl hur som helst konstatera några saker.. vara jätteglada för att vi lever i Sverige.. som trots alla tillkortakommanden trots allt erbjuder en iallafall nästan anständig tillvaro för de flesta, oavsett livssituation/fysisk eller mental hälsa?

Och som regel så mår de flesta betydligt bättre om de kan försörja sig själva.. lite oberoende utav vilken ekonomisk nivå man hamnar på!

Att kunna hantera sin egen försörjning ger en självkänsla.. även om man inte når upp till elitens nivåer.. de har som regel oxå problem, men av annan art!

Menna.. alla måste försörja sig på något sätt.. sen så får man anpassa sina levnadsomkostnader därefter!

Och som regel så handlar det om lite olika saker, bland annat bekräftelse, arbetsmässigt/socialt/sexuellt/kärlek.. sådana saker!

Dvs ett dysfunktionellt förhållande/familj/social kontext kan vara värre än ett låginkomstjobb!

Utan det är främst utbildningsnivå och därmed ekonomi som gör att man har större chans att välja sin egen kontext.. oavsett vilka förutsättningar man har från början.

Grejen härvidlag är då hur attraktiv man är på arbetsmarknaden.. då kan man om man gjort fel val i början av sitt liv alltid bryta upp och börja om igen.. antingen som eremit/singel, eller ta barnen och sticka från ett destruktivt förhållande/börja om på nytt och söka ny partner som då helst skall vara lika kärleksfull/förstående och sen oxå självförsörjande/bidra till familjen både ekonomiskt och emotionellt!

Om ens lycka/ens personliga ambition av lycka är att tillhöra den nationella eliten/kungahuset så finns det i princip bara en handfull möjligheter för varje generation!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

tlover
4/9/17, 2:53 PM
#25

#24 Inte för att något av det hör till trådämnet egentligen men jag måste bara reagera på "Och som regel så mår de flesta betydligt bättre om de kan försörja sig själva.. lite oberoende utav vilken ekonomisk nivå man hamnar på!"

Det är väldigt många som inte mår bättre av att försörja sig själv. det är dom som är för sjuk el funktionshindrade för att jobba. Annars skulle man ju alla jobba (om man mår bättre att att försörja sig själv = jobba).

Visst det är säkert mer än 50% av de som är i arbetsför ålder som faktiskt är frisk/fungerande nog för att jobba men det är väldigt många som inte kan det.

l'm back

Maria
4/9/17, 2:57 PM
#26

Jag försörjer mig ju inte helt själv med tanke på att jag jobbar 50% och har resterande sjukersättning.

Jag gissar att tanken är att de flesta mår bra av att jobba och det kan jag skriva under på.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

tlover
4/9/17, 3:00 PM
#27

#26 Då jag hade det som värst så hade jag inte mått bra av att jobba. Att tvinga mig till jobbet trots smärta, att tvinga mig att ungås med folk aldeles för länge och med folk jag själv inte valt, starka ljus, ljud osv 

Nej, bara tanken får mig att vilja lägga mig och inte stiga upp på en vecka.

Hade du mått bättre av att jobba 100% fastän du är berättigad 50% sjukersättning?

l'm back

Annons:
Maria
4/9/17, 3:04 PM
#28

#27 Nej du missuppfattar nog.

Jag hade definitivt mått bättre av att jobba 100% för då innebär det att jag är frisk.😉

Nu klarar jag ju inte det och tillhör då den skara som inte kan försörja mig själv ordets rätta bemärkelse.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

tlover
4/9/17, 3:05 PM
#29

#28 Fast min fråga var om du skulle må bättre av att jobba 100% som du mår nu.

Jag gissar att det inte är så och det är det jag menar

l'm back

Maria
4/9/17, 3:07 PM
#30

#29 Nej inte som jag är idag.

Men min önskan hade varit att allt var som vanligt för jag tror att man mår bra av sysselsättning och känslan av att klara sig själv med sin ekonomi.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Zadeira
4/9/17, 3:07 PM
#31

#27 Jag håller med dig. Alla mår inte bättre av att jobba, särskilt inte om det är mer än man klarar av. Däremot tror jag att alla mår bra av att ha en sysselsättning som är anpassad för vad man själv orkar/vill/kan, om det nu så bara är att ägna sig åt sin hobby en timme i veckan.

Zadeira
4/9/17, 3:11 PM
#32

#30 Fast det blir svårt när man blandar "skulle vilja" med hur det egentligen är. Självklart är det ingen som vill vara sjuk så att man inte kan jobba, alla vill väl vara friska och kunna klara av ett jobb, ha en stabil ekonomi osv?

Sen kan jag i övrigt (alltså inte riktat till någon särskild här inne) bli lite arg på de som inte tycker att man försörjer sig när man går på bidrag. För det är ju en form av inkomst. Om man är i ett läge då det enda man kan är gå på bidrag tycker inte jag man ska känna det som att "jag kan inte försörja mig", för det kan man ju men med hjälp.

Zepp
4/9/17, 3:16 PM
#33

"25

"Och som regel så mår de flesta betydligt bättre om de kan försörja sig själva.. lite oberoende utav vilken ekonomisk nivå man hamnar på!"

Okej, jag förtydligar mig.. de flesta skulle förmodligen må bättre om de kunde försörja sig själva.. dvs de har då en större grad av oberoende, vilket om det även kanske inte leder till världens högsta ekonomiska nivå hur som helst ger ett oberoende och större självkänsla!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Maria
4/9/17, 3:16 PM
#34

Det beror ju helt på hur man tolkar ord.

Jag anser inte att jag kan försörja mig själv utan är oerhört glad över att bo i ett land som Sverige där vi faktiskt har dessa grundläggande "försäkringar".

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
tlover
4/9/17, 3:21 PM
#35

#30 Tyvärr går det ju inte att försörja sig på att önska.

#33 Det får ju däremot inte gå ut över hälsan (vilket det gör om man faktiskt inte kan arbeta pga sjukdom el funktionshinder) för då mår man ju såklart sämre

l'm back

Silver83
4/10/17, 3:04 PM
#36

Har haft båda och det är klart att man vill tjäna bra, men jag har hellre ett jobb jag trivs med och går ner lite i lön än att behöva känna mig illa till mods när jag går till jobbet. Lönen är ju faktiskt inte allt.

[nevamisse]
4/10/17, 4:37 PM
#37

Jobb med lite pengar som jag tycker om.

Nu har jag ett jobb med lite pengar som jag tycker om till viss del, men vill gärna göra något roligare i framtiden och gärna ha några tusen till i lön.

Zepp
4/12/17, 8:24 PM
#38

#35

Det är därför jag hyllade att vi lever i Sverige där vi trotts allt kan få åtminstone ett nästan hyfsat liv trots att vår förmåga till självförsörjning är begränsad!

Nackdelen är såklart höga skatter, men som jag ser det så kommer iallafall en del av dessa till nytta?

Oså.. det handlar inte bara om jobb som ger bra inkomster, utan oxå om att ha låga utgifter!

Såå.. det är skit samma om allt går åt även om man har höga inkomster!

Grejen är bara att om man åtminstone har en utbildning som är attraktiv på arbetsmarknaden så kan man få anställningar som ger hyfsad betalning per timme man arbetar så även om man inte arbetar 40 timmar per vecka.

Kruxet är att det som regel tarvar studier som ofta kan vara jobbigare än vanlig 40timmarsjobb.. men under en relativt kort period.. på sin höjd några få år och oftast då man är ung och orkar med det hela!

Grejen nr 2 är att det är dumt att sumpa just den perioden.. för den kommer sällan tillbaka.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Upp till toppen
Annons: