01. Allmänt

Att inte fungera på arbetsplatser

2016-06-27 20:40 #0 av: thenewbreed

Jag är en tjej på 20 år som just nu jobbar 50%. Jag är inne på min 6 månad som provanställd och i slutet av Juli antar jag att kontraktet övergår i fast anställning om inget annat sägs? Ärligt talat förstår jag ingenting om hur alla anställningar fungerar och vad som gäller och vad jag har för rättigheter. 

Just det här jobbet jag har nu som är mitt första riktiga jobb i Sverige trivs jag inte ett dugg med. Jag vill säga upp mig men vet inte hur man gör, vad jag ska säga eller vad som gäller. 

Jag har ADD, depression och en rejäl dos med daglig ångest som påverkar min prestation vilket gör det svårt för mig att klara av de enklaste uppgifterna vissa dagar. På alla praktiker och jobb jag har haft genom åren så har jag aldrig hittat något som passat mig just på grund av jag är som jag är och jag känner mig helt hopplös. Jag vill inte ha så grov ångest att jag lägger mig och sover för att inte behöva känna något tills jag verkligen måste springa till bussen. Jag vill inte vara på en arbetsplats där jag får ångest av att bara vara där. 

Är det någon här som är i liknande situation? De jobb som jag vill ha kräver utbildning och körkort, något som för tillfället och en bra bit in i framtiden är omöjligt för mig att skaffa. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.  För vad gör man när man inte passar in? När man inte fungerar normalt? Jag förstår inte hur jag ska kunna försörja mig själv. För nu har jag ju ändå jobb, det är iof halvtid, men jag klarar mig inte på de pengarna som kommer in. Jag bor fortfarande hemma och mamma hjälper mig ändå betala alla läkarbesök och mediciner t.ex. 

Usch, hur får man behålla jobb när man har alla odds emot en? 

Medarbetare på bildredigering! :)

Anmäl
2016-06-27 21:01 #1 av: Jess89

Vad har du provat på för yrken? Har du några planer på vad du skulle vilja arbeta med? Har du provat på personlig assistent? Jag har en längre tid gått arbetslös (innan jag studerade) och kände precis som dig.  Men kom in på banan som personlig assistent och måste säga att det känns bra. Det svåra kan vara att man passar personligt med brukaren men klickar man så är det ett kanon yrke. Du kanske skulle prata med en läkare eller företaget om hur du känner angående en heltidstjänst. Är det ett jobb via arbetsförmedlingen? I så fall kanske du borde prata med dem om detta.

Är tanken att du vill kunna arbeta heltid?

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd

Anmäl
2016-06-27 21:24 #2 av: thenewbreed

Jag har provat en hel del tvproduktioner, fotografering, ridande guide på island, turistinformation, inredare och nu vanlig liten lantbutik med pizzeria. 

Eftersom att jag knappt kan ta hand om mig själv förstår jag inte hur jag ska kunna vara personlig assistans åt någon annan. Nej alla jobb har jag fixat på egen hand men haft stöd av AF ekonomiskt osv. 

Det enda av det jag jobbat med som jag tyckte passade mig som handen i handsken var just att få jobba i ett stall i 8-9 timmar med guidade turer. Då jobbade jag även alla dagar i veckan men eftersom jag trivdes så bra och jobbet var mer jobbigt fysiskt än psykiskt så klarade jag av att vara utan lediga dagar. När jag väl hade någon dag ledig så var jag ändå och jobbade i stallet i alla fall. Problemet här är att det är mycket slit och lite utdelning överhuvudtaget och denna typ av jobb existerar inte i Sverige. 

Just nu, så känner jag att halvtid passar mig bäst. Jag blir helt slut efter 4 timmars normalt arbete. Psykiskt då alltså. Och då underpresterar jag ändå jämfört med en normal person. Problemet är ju att jag inte tror att jag kan jobba halvtid och samtidigt försörja mig själv och samtidigt ha djur. Mina djur är mitt allt och är min bästa medicin mot depressionen. Jag behöver dem för att få rutin i min vardag och för att få livet att kännas hanterbart. 

Medarbetare på bildredigering! :)

Anmäl
2016-06-28 07:09 #3 av: Åsa S

Om du klarar fysisk stress och lite tyngre saker bättre än psykisk press kan ju något arbete som ex. lagerarbete, + kanske kontorsstäd funka och speciellt lagerarbete kan på vissa ställen ha förvånansvärt hög lönebild ifall man jämför med sånt som detaljhandel och vården = man kan klara sig hyfsat även om man inte jobbar 100%.

Anmäl
2016-06-28 07:47 #4 av: thenewbreed

#3 städning är mycket jag håller på med på mitt nuvarande jobb och det stimulerar verkligen inte mitt huvud. Jag tappar koncentrationen superlätt när jag städar, det är så enformigt. Det funkar någon gång ibland men att varje dag städa på samma sätt på samma ställen skulle max fungera 2 veckor för mig. 

Jag tror också lager skulle passa på mig då jag höll på mycket med lagerarbete när jag höll på med inredning. Det ingår liksom att ställa tillbaka möbler osv. Men de lagerarbeten jag har hittat så ska man ha truckkort och ibland även B-körkort.  

Medarbetare på bildredigering! :)

Anmäl
2016-06-28 08:48 #5 av: Åsa S

ofta kan man få truckkort på jobbet när det gäller lagerarbete. Jobbar på systembolaget man är ungefär lika mycket på lagret som man är i butiken och jag hade inte truckkort när jag började men jag tog ett truckkort på jobbet det gäller dock bara hos systembolaget. (även om man redan har truckkort måste man ta ert nytt på systembolaget). farsan började jobba på KF lagret då han var nästan 60 han fick börja med att ta truckkort som KF betalade.

Anmäl
2016-06-29 20:40 #6 av: Gaara

#4 om du inte pallar enformiga jobb så är inte lager något för dig. Ofta så gör man samma sak dag in och dag ut. Finns lagerjobb där du inte behöver truckkort heller då vissa ställen plockar varor till kund för hand med en vagn som de lägger grejerna på (jobbar själv på ett sånt lager) själv så älskar jag enformiga jobb då man lätt kan tänka på annat samtidigt som man jobbar. :P

Anmäl
2016-07-08 13:01 #7 av: Lojs

Jag är lite sent inne i den här tråden, men tänkte att det kanske skulle fungera att jobba på en bondgård med djur? 

Jag jobbade i 7 år med att mjölka kor, arbetstiderna är knasiga, vilket gör att jag inte kunde fortsätta med det efter jag fått barn, och det blir lätt lite ensamt. Men att jobba på en djurgård är väl det närmsta jag kan komma på i Sverige och i alla fall när jag jobbade så var det alltid brist på folk (fast man måste tyvärr snoka upp jobben själv för det mesta, för ofta lägger inte bönderna ut jobben på arbetsförmedlingen utan hör i bekantskapskretsen).

//Louise

Anmäl
2016-07-08 21:06 #8 av: thenewbreed

#7 jag är helt emot djurindustrier så det fungerar nog inte för mig. 

Däremot vill jag väldigt gärna jobba med djur men det vill ju alla andra också så då behöver man utbildning och det har jag inte. 

Medarbetare på bildredigering! :)

Anmäl
2016-07-25 18:07 #9 av: vallhund

#8 Vill man leva på skattefinansierade bidrag kan man inte vara så nogräknad. Man får ta det som finns.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2016-07-25 21:49 #10 av: thenewbreed

#9 vadå skattefinansierade bidrag?? Jag har inte sagt att jag vill leva på det. 

För övrigt har jag sagt upp mig nu från mitt nuvarande jobb. Det gick inte så bra. Min chef blev jättearg och försökte övertala mig om att förlänga min provanställning YTTERLIGARE 6 månader och sen kanske ge mig tillsvidare. Sen ringde han mig några gånger och berättade vilken dålig människa jag var och att jag förstörde hans liv och hans familjs liv. Men den dagen skickade jag en avskedsansökan på mail och kopior till mamma så det finns om han nu skulle hävda att jag fortfarande jobbar där efter sista dagen som är den 29/7. 

Jag söker jobb för fullt men har inte hittat något passande. Det finns en arbetsplats som jag verkligen verkligen verkligen vill jobba på som jag tror kommer passa superbra för jag tycker om att jobba i butik. Jag tycker det är kul. Men just den här söker inga just nu. Men jag håller ett öga på deras hemsida och så fort jag kan ska jag åka in dit och presentera mig själv och lämna CV och sådär. 

jag har skickat ansökningar till i princip varenda butik som finns i min stad och de närliggande orterna. Men de anställer inte nu mitt i sommaren. De har ju redan alla de behöver. Känns som om alla kommer söka nya medarbetare till hösten sen istället. Uäägh. Får sådan ångest av det här 

Däremot är uppkörningen och teoriprov bokad i Augusti så det känns jättebra! Då kanske jag kan få jobb på bensinmacker också. Eller det ökar ju chansen för det. 

Medarbetare på bildredigering! :)

Anmäl
2016-07-27 07:50 #11 av: Surpan

Du verkar ha lite av en romantisk syn på hur det är att jobba.

De flesta människor har antingen fått utbilda sig eller knegat på skitjobb innan de fått de jobben de vill ha.

Du kan ju uppenbarligen ta körkort så då borde du kanske kunna plugga något enklare? Har du till exempel fullständiga gymnasiebetyg eller behöver du plugga upp någonting?

Hur försörjer du dig när du blir arbetslös? Du säger att du inte ens klarar dig på det du får ut nu?

Självklart ska man byta jobb om man inte trivs, men eftersom du sagt upp dig utan att ha ett nytt jobb så är det väl bara att ta ett annat och testa lite? Passar det inte heller så söker du vidare.

/Surpan
Sajtvärd på Hår iFokus

Anmäl
2016-07-27 08:22 #12 av: thenewbreed

#11 Jag vet inte om jag kan ta körkort. Jag har pluggat och kört sen jag var 18 och ändå inte kommit till skott. Så nej, jag tänker inte sätta mig i skolbänken och plugga eftersom gymnasiet var ett helvete för mig och jag vet att nästa nivå är betydligt mycket värre. Mina gymnasiebetyg är fullständiga. 

Jag bor hemma fortfarande. Det är så jag klarar mig. Jag kommer ju självklart inte bo hemma resten av livet men jag vet hur bräckligt mitt psyke är just nu så jag behöver allt stöd jag kan få. 

Bara och bara. Det är i princip ingen som svarar och svarar de så söker de inga just nu eftersom det är sommarvikarier som jobbar just nu. Jag har inga problem med att ta ett s.k. skitjobb så länge det passar mig. Men det är otroligt påfrestande för mig att hela tiden komma till nya platser och träffa nya människor och samtidigt ha ett stort prestationsmoln över sig. För andra människor är det kanske inget speciellt men för mig är det otroligt ångestfyllt. 

hursomhelst har jag börjat träffa en psykolog igen eftersom mycket har hänt i mitt liv de senaste veckorna som jag behöver hjälp att bearbeta. Hon har hjälpt mig också med hur jag ska berätta för framtida arbetsgivare hur jag mår men också hitta egenskaper som jag skulle behöva från arbetsplatsen så det blir lättare för mig att leta.  

Medarbetare på bildredigering! :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.