Annons:
Etikett01-allmänt
Läst 2788 ggr
Anonymous3
2015-08-13 10:12

Jobbångest

Hej (har också lagt in detta inlägg på ångestsjukdomar i fokus)

Jag har precis gått ur högskolan, jag är 22 år, flyttat till en ny kommun där jag inte känner någon och försöker nu skaffa körkort. Och just det, jag har fått jobb.

Jag har sett fram imot att jobba i stora delar av mitt liv, att kunna tjäna egna pengar osv och nu när jag är här, så fixar jag det inte, jag känner mig så jäkla misslyckad att det finns inte.

Jag har ett ganska krävande yrke med mycket ansvar, har jag fått reda på nu iallafall. Jag sitter här på jobbet och skriver detta för att varje dag så länge jag jobbat här (vilket är ca 2 v.) så har jag haft en fruktansvärd ångest, med inslag av panikattacker. Det här är inte hållbart och jag vill inget annat än att sluta och göra något annat. Jag sitter på mitt kontor och skakar av ren ångest, gråter på toaletten här på jobbet, när jag kommer hem så kan jag stå i hallen i många minuter och bara skaka, gråta, hyperventilera och skrika rätt ut av ren panik. På kvällen så har jag en fruktansvärd tryckande känsla över bröstet och jag kan inte andas. Ibland händer det att jag spyr och jag kan knappt äta för jag mår illa hela tiden. Har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv och hela min kropp och psyke skriker efter hjälp, att det här går inte.

Jag vill bara sluta, här kan jag  inte vara, det går inte. Jag har lite pengar undanlagda så jag borde klara mig i någon månad iallafall….men jag har aldrig varit någon som ger upp, jag har kämpat mig igenom allt i mitt liv och alltid lyckats, och nu har jag sprungit rätt in i en vägg känns det som, det tar bara tvärstopp. Det är så mycket på en gång, jobb, nytt ställe, körkort, lämnat allt jag vet bakom mig…

Har pratat med mina föräldrar och de tycker att jag ska jobba vidare, att alla har det jobbigt på jobbet. Och jag vågar inte säga upp mig för allt jag kan tänka på är hur besvikna de skulle bli på mig, de, hela släkten och mina vänner.. Och det ger mig bara mer ångest.

Men vad fasiken ska jag göra då, jag fixar inte att må så här, det går inte jag kommer att gå under…Allt jag kan tänka på, är hur jag bara vill dö, gör vad som helst bara jag slipper detta..

Hur hade ni gjort i min situation? Hade ni lyssnat på eran kropp eller kämpat mot den? Vad ska jag göra?

Ursäkta för ett långt inlägg,,

Annons:
Maria
2015-08-13 10:16
#1

Har du någon bra chef du kan tala med? Ibland kan det vara förlösande att få tala om vad man känner och jag tror att det uppskattas väldigt. Ingen vill ju att någon Medarbetare ska må dåligt.

Annars kan du ju vända dig till facket.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Halvdansken
2015-08-13 10:29
#2

Acceptera att du inte kan allt i början. Det tar ca 6 månader att lära sig ett nytt jobb. Ha inte så höga krav på dig själv. Fråga folk om du inte vet. Prata med din chef, som Maria sa. Eller HR avdelningen, om det finns. Jag hade försökt fortsätta ett tag till. Skriv ner dina bekymmer, och säg till dig själv "om det inte är bättre överhuvudtaget om en månad, så får jag lov att säga upp mig". Eller hur lång tid du tycker är lämpligt. Jag skulle tro att det blivit för mycket på en gång. Nytt jobb, ny stad, lära sig köra bil, ny lägenhet, inget nätverk. Det kommer, jag lovar. Men du måste stå ut en tid först. Jag har varit med om liknande, så jag vet ungefär hur du har det.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Åsa S
2015-08-14 14:22
#3

Hade jättekämpigt på mitt jobb första halvåret, tyckte inte jag kunde nått och undrade om jag verkligen var rätt person för jobbet men jag var beroende av pengarna. Hamnade i ledande position direkt trots att jag inte kunde så mycket och jag hade en kollega som jag råkade höra talade rätt illa om mig om att jag inte kunde nått. Först blev jag ledsen men sedan blev jag arg och beslöt mig försöka lära mig allt för att visa idioten. Jag började fråga både min chef och mina kollegor om hur man gjorde vissa saker, hur dataprogammen fungerade, bad om tips och hjälp. Och nu bara 3 år senare är det mig chefen väljer att vara hennes vikarie då hon är på semester. Idag tycker jag att jag har det bästa jobbet i världen.

Prata med din chef och be om backning och hjäp du är väldigt ung så jag tror ingen chef förväntar sig att du kan allt och ha stor erfarenhet redan. Jag var över 40 då jag fick mitt nuvarande jobb och är man såpass gammal kan folk ha mer förväntningar men jag var ny inom den branschen jag jobbar nu så klart jag var nybörjare även om jag var äldre.

Upp till toppen
Annons: