Annons:
Etikett02-vägen-till-ett-jobb
Läst 4468 ggr
[postmortum91]
2013-10-01 01:47

Tvivlar på mitt yrkesval - Lärare

Hej på er!
Jag har läst till lärare 4-6 nu i 2 år och nu tvivlar jag verkligen.
När jag har haft min praktik så har både lärarna och eleverna varit väldigt nöjda med mig, jag fick bästa möjliga betyg, jag fick börja vikariera innan jag ens studerat i ett år. När jag står framför en klass med elever, ja det är verkligen superkul. Att få respons på allt man gör och säger, och träffa massor av personligheter. Men varje gång jag har gått på bussen från en jobbdag när jag vikarierat så har jag tvivlat på mig själv. Vanligtvis är jag en självsäker tjej, men i detta yrket är jag allt annat än säker. Jag intalar mig att det beror på att jag tar jobbet så seriöst, det är ju ett stort ansvar att utbilda barn. Gör man fel, så kan det vara förödande för eleverna. Så varje gång jag sitter på bussen hem börjar jag ifrågasätta vad jag sagt, gjort och agerat: Skulle jag ha sagt sådär? Förstod dem mitt budskap? Är jag för "lättsam" mot dem? Var jag för hård under den situationen? Stämmer verkligen det jag sa om Gustav Vasa? etc.

Samtidigt som jag känner såhär så har jag sedan första början känt att jag inte passar in i lärargrupperna. Jag tycker lärare i dessa årskurser generellt är stela och allt för seriösa. Jag själv skämtar till det på lektioner, vågar bjuda på mig för eleverna. Och på fritiden spelar jag spel som en galning, gör pruttljud med munnen etc. Det känns inte alls som de andra lärarstudenterna och lärarna är som mig. Jag passar inte in. Jag har hamnat i konflikter med studiekamrater flera gånger, för att vi missförstår varandra. Jag tänker helt annorlunda än de andra. Och detta att kunna jobba i grupp är en viktig del i yrket, i lärargrupperna etc. 

Mina tankar går på högvarv: Varför kan jag bara inte skita i detta, sluta låna pengar, och jobba på Ica istället, och tjäna pengar istället för att förlora pengar varje månad. Slippa vara rädd för att förstöra någons utbildning, slippa känna att jag inte passar in. Men sedan är det en del i mig som känner att icajobb inte duger för mig, jag måste bevisa för mig själv och alla andra att jag är bättre än min alkoholiserade pappa. Jag har därför stora krav på mig själv, är det därför jag alltid haft universitetsstudier i huvudet från början? eller är det att jag verkligen vill? De närmaste tror stenhård på att jag blir en bra lärare. Men med mina studiekamrater känner jag mig korkad och utanför, trots att jag lär mig väldigt lätt. Så verkar det som att jag helt enkelt inte passar in med mitt tänk, min personlighet etc.

Min största dröm är att öppna upp en egen djuraffär, jag har hela konceptet i huvudet, allt är klart mentalt sett. Men jag måste ju ha pengar att starta upp. Jag har funderat, jag verkar inte vara en person som klarar av att dela med mig av arbeten, jag är kontrollfreak och ledare. Jag är 100 på att jag skulle passa utmärkt som självstyrande. Typ företagare, chef etc. jag är driven som f*n, kan styra upp. 

Vad ska jag göra? jag har fungerat på att hoppa av, och utbilda mig som barnmorska istället, det hade varit väldigt intressant och kul. Jag gillar ju människor, vill jobba med människor. Eller ska jag fortsätta med min utbildning? Jag tycker ju det är superkul i klassrummet, men är rädd att jag inte passar in liksom.

Annons:
Sven-Åke
2013-11-21 11:48
#1

Hej! Jag har läst lika länge som du på nya lärarutbildningen och känner igen mig i dina funderingar. För min del handlar det om att nå ut i klassrummet och lita på mina kunskaper. Vid besök från högskolan ser de denna brist vilket får mig att tvivla på min förmåga att lära ut. I övrigt går det bra i kurserna på högskolan. Har väl inte direkt något svar på din fråga tyckte det bara var oerhört skönt att hitta ett inlägg där jag kunde känna igen mig! Hur har det löst sig för dig?

[postmortum91]
2013-11-21 14:14
#2

#1 Som tur är så har jag fått bra kontakt med en lärare som jag brukar vikariera för, hon och jag har fått en bra relation. Så jag smsade henne om hur jag kände, och hon bad mig komma och hälsa på dem någon dag och vara med på lektionerna. Jag är evigt tacksam att hon tagit mig under hennes vingar. Hon berättade att hon själv tvivlat när hon var yngre, idag är hon närmare 55-60. Hon känner än idag att hon är en outsider ibland bland de andra lärarna, det tror hon beror på att majoriteten av lärare än idag kommer från välbärgade hem med föräldrar som har universitetsutbildning. Hon och jag kommer från trasliga förhållanden och fungerar och tänker därför väldigt olikt från resten, vilket kan resultera i missförstånd och utanförskap. 

Efter jag var där och hälsade på så ringde de in mig veckan efter och bad mig vikariera 1½ vecka. När jag väl står där framför klassen, då är jag 100% säker på att jag vill det här, det är när jag är på universitetet och läser, då man glömmer bort vad man faktiskt är ämnad till att göra. Så för mig är det tvärtom, studierna får mig osäker, då jag bara umgås med dryga människor som inte alls fungerar och tänker som mig själv. När jag är ute bland barnen, då är jag säker på att jag gör det jag vill. 

Jag gick på en individuell undervisning hos en lärare i hur man beter sig i klassrummet, hon bad mig ställa mig som jag tyckte kändes bäst i klassrummet och bad mig prata, läsa etc. Jag fick mycket bekräftelse av henne att jag verkligen är en ledare i klassrummet, att jag utstrålar mycket auktoritet när jag står där framför eleverna, så därför känner jag mig inte osäker på den biten. 

Sedan tror jag att som blivande lärare så kan man aldrig sluta lära sig och bli bättre, jag kommer behålla vissa bra böcker och fortsätta påminna mig, lära mig det jag tycker att jag inte har med mig. Så länge man tar sin yrkesroll på allvar så tror jag att det går vägen. Sedan att du inte vet om du når ut, det tar ju lång tid innan man lär känna sig själv i klassrummet. Jag vet inte heller vem jag riktigt är som lärare. 

Jag är övertygad igen, tack vare mina kontakter på skolan.

Hur tror du att du själv är i klassrummet då? Vilken ålder läser du till?
Jag är "lärararg" när jag behöver det, jag blir aldrig arg på riktigt. Jag brukar skämta till lektionerna och skratta med eleverna, samtidigt som jag försöker att behålla en sträng nivå på tystnad när det krävs. Jag behöver träna på många saker, en av de svåraste grejerna är att hantera bråk mellan elever och även kunna motivera ALLA elever att göra det de ska göra.

Sven-Åke
2013-11-21 16:26
#3

Hej! Härligt att höra att du är tryggare i din lärarroll! :) Bra där att ta hjälp av aktiva erfarna lärare. Läser lärare 4-6. Jag tänker mig att jag saknar flow i klassrummet och att jag framstår som för lugn. Har precis gjort en kompletterande VFU där de tycker att jag behöver bli bättre på ledarskap och ämnesdidaktiska färdigheter. Jag är från arbetarklass där ingen i familjen är akademiker. Jag har en dröm om att bli speciallärare men undrar över om resan dit genom att först vara lärare, som är kravet, är värt. Behöver säkert liksom du ta möjligheten att öva i klassrummet för att växa in i rollen. Behöver prata med min högskola. Tack för dina kloka svar!

[postmortum91]
2013-11-21 20:10
#4

#3 Jag kan ge dig tips om du vill, vi kan hjälpa varandra.

Sven-Åke
2013-11-21 20:20
#5

Ja, det är ju alltid bra! Hur fick du reda på den individuella undervisningen? Låter givande!

[postmortum91]
2013-11-21 21:22
#6

#5 Det var ett tillfälle då det kom in en lärare inom ämnet och pratade med lärarstudentklassen om det, man fick testa på att stå där framme och få feedback. Jag var inte med den gången, vilket jag är VÄLDIGT glad över, eftersom jag istället fick göra det HELT SJÄLV med läraren istället, så hon kunde ägna sig 100% åt mig och mina färdigheter. Jag kunde också ställa frågor och bolla idéer med på ett sätt jag inte hade kunnat gjort om jag hade varit med i stor grupp.

Annons:
Aleya
2013-12-09 18:05
#7

Kan lugna dig ts med att alla är nervösa på sina jobb i början.

Minns då jag började som undersköterska, jag förstod inte hur jag skulle kunna ha hand om en annan människa, då äldre var så sköra.(tänkte jag då)

Nu ser jag det som att visst kan jag en massa saker, men det viktigaste är att man är en medmänniska och inte ser sig som någon som är mer än någon.

Fundera inte om du gör rätt eller fel. Se snarare dig som en av dina elever och få förståelse för hur dom tänker och upplever saker.

Det kommer du längst på.

Sen blir man aldrig fullärd. :)

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Hallonsaft
2014-01-27 00:33
#8

Det är nog fullt normalt att oroa sig och på sätt och vis är nog själva reflekterandet också en förutsättning för att du ska kunna bli bättre. Själv pluggade jag till lärare mellan 2002-2007, och blev då lärare i matematik och svenska för grundskolans senare år. Detta var otroligt kul och jag gillar verkligen att undervisa. Dock kände jag i många fall att jag inte heller passade in bland de andra så mycket. Många lärare är verkligen stela och ibland totalt humorbefriade. Men tänk på att om du tycker om det du gör, så är det nog rätt val.

Själv var jag övertygad om att jag hade valt rätt fram till att jag började jobba "på riktigt", och inte bara hade småvikariat. Man vill ju göra ett bra och viktigt jobb, för man vet hur viktigt det är med barn och ungdomars utbildning. Men efter att ha haft konstant dåligt samvete för att jag inte hann med mitt jobb, trots att jag "bara" jobbade 75% men ändå var upptagen med förberedelser, rättande eller annat pappersarbete hela min "lediga" dag samt alla helger och kvällar så gav jag upp och sökte andra jobb innan jag blev utbränd precis som några kollegor var eller var på väg att bli. Det är inte värt det.

Idag jobbar jag som laboratorieassistent på ett patologilabb istället. På detta ställe har alla samma sjuka humor som jag att hålla på med forskning är otroligt inspirerande och utvecklande.

Med detta vill jag säga, att du låter som en sådan lärare som elever verkligen kan älska och om du själv tycker om det du gör så passar du förmodligen som lärare och bör fortsätta på det spåret. Men om du senare i livet känner att det var fel för dig, så finns det fortfarande många saker du lärt dig som du har nytta av.

[postmortum91]
2014-01-27 01:11
#9

#7 Tack. Nej fullärd blir man ju aldrig :P

#8 Jag tycker precis som dig att många lärare är humorbefriade. Jag känner mig jätteflamsig i jämförelse med många andra lärare och lärarstudenter. Usch, det låter inte alls kul att det är så mycket att göra. Jag vet själv när jag bara vikarierade i 2 veckor och fick ta över undervisningen helt. Jag satt långt in på kvällarna och förberedde lektionerna bara, och då behövde jag ändå inte rätta eller skriva utvärderingar. Oavsett om jag kommer stormtrivas tills jag pensioneras eller byter yrkesinriktning efter 10 år, så lär jag alltid som du säger ha användning av min utbildning på ett eller annat sätt. Jag har hört att lärare är eftertraktade på många andra jobb också för att man har önskvärda egenskaper, exempelvis ledarskap, diplomatiska etc.

Skönt att du trivs bra där du jobbar nu. Jag vet att jag kommer ta mina elevers lärande på högsta prioritet, bara jag inte bränner ut mig. Vi får se hur det går. Ska ut på VFU nästa vecka igen, och det ska bli roligt :)

Upp till toppen
Annons: