Annons:
Etikett01-allmänt
Läst 4094 ggr
Onni
2011-06-08 10:20

Akut! Hälp!

Vänder mig till er alla på forumet för råd. Det är akut! Ok, så här är det. Jag har varit anställd kortare perioder på samma arbetsplats i snart två år. Jag har muntligt blivit lovad fast tjänst och rollen som en slags arbetsledare på platsen (liten enhet). Jag är den enda med komplett behörighet.

Tiden har varit turbulent och smärtsam pga den hårda arbetsbelastningen. Dessutom har en kärntrupp av äldre kollegor varit emot att jag anställdes från första början, och de har dessutom motarbetat mig kontinuerligt. En extern konsult har försökt reda i de bitarna. Jag har rätt för jag följer lagen och regelverket, medan de kört på gamla sätt som arbetsgivaren inte tycker om. Min roll var att städa upp, s a s, och att se till att vi kunde visa upp en verksamhet med hög kvalité. Nu har min tredje (!) chef kallat mig till intervju. Jag skulle bara som ren formalia sitta och intervjuas ytterligare en gång. Ok, jag kan väl sitta ner med honom, tänkte jag. I och med att anställningen är tidsbegränsad, så har jag sökt andra jobb också.

När jag kommer till chefen, säger han återigen att det bara är ren formalia och visar in mig i ett större rum. Där inne sitter mina kollegor, som är fastanställda och därför sitter med antar jag, och ska intervjua mig. Jag vet att dessa två inte gjort det de ska och ändå ska de sitta och gå igenom mina meriter och ställa kniviga frågor. Jag kände mig helt förkrossad. Jag vet ju att dessa på gör minsta möjliga och har dessutom inte den kompetensen jag har. Den är jag ensam om i arbetslaget. Jag har hört mycket kritik från andra chefer om dessa, men förstår ju att uppskatta de kvalitéer de ändå har. Men jag tyckte inte att det var ok att bli intervjuad av dem! Intervjufrågorna byggde de dessutom på mina år på arbetsplatsen och det jag åstadkommit. Kritiken och spydigheten var uppenbar.

Chefen tog mig till ett annat rum, och betonade att han verkligen ville ha mig av alla sökande och att jag skulle få det jag blev lovad ursprungligen. Jag fick mycket beröm och det smickrade mig så pass mycket att jag tackade ja till jobbet. Nu, efter ett par dagar, känner jag ångest. Jag kan inte släppa intervjun och de frågor som ställdes. Jag kan inte se mig arbeta med människor som inte vill ha mig där. Chefens svar på det var att han skulle stötta mig med 100%. Men kommer jag att orka? Är det värt det?

Help…

Annons:
martdat
2011-06-12 09:57
#1

Det är ju bara något du själv kan svara på , om du kommer att orka med,… men det låter ju som att det kommer att bli jobbigt för dig,.

Kolla upp hur det gått med de andra jobben du sökt innan du skriver pappaer på detta tycker jag,.

Om det inte fungerar i gruppen och de andra motarbetar dig så ska du tala med personalchefen som ska försöka ordna detta. är de elaka mot dig som person elr bara ditt sätt att sköta jobbet?  är det sätter att sköta jobbet så får ju persnalchef och ledning säga ifrån på skarpen hur det ska vara så de försår att du gör rätt,

och är det dig som person så kanske det kunde hjälpa att sitta ned efter arbetstid och lära känna varandra, säga som du känner, kan det bli värre lixom.-.

lycka till..

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Onni
2011-06-14 21:13
#2

Tack för svar!

Jag har tänkt i de banorna och inväntar besked från annan arbetsgivare nu.

Jag har verkligen fått kämpa för att komma med i gänget och det har inte varit ngn hemlighet att de helst sett en gammal kompis i mitt ställe. Dessutom skiljer det väldigt mycket i både ålder och utbildning, så där har vi ju fått kämpa en del. Men vi har absolut pratat om detta! Inte roligt men nödvändigt, dock. Arbetet kan ingen klanka på, men om man vill så kan man ju förvränga saker och ting… Jag har motarbetats hela tiden och chefen har inte rått på dessa människor.

Visst trampar jag dem på tårna genom att driva på min linje, men det är ju därför jag anställts! Som person går jag väl hem hos de flesta men detta kompisgäng släpper inte riktigt in mig…

freudiana
2011-06-24 09:59
#3

Jag kan tänka mig att dina arbetskamrater känner sig lite hotade av att du är yngre och välutbildad -det brukar vara så. Att vara chef är ofta ett ensamt jobb, eftersom man aldrig kan vara "en av gänget". Det blir så automatiskt om man har makt över de andra anställda.

Du behöver nog ha lite is i magen, men om situationen känns helt fel bör du nog tacka nej. Det är inte hållbart att må dåligt i sitt jobb. Klarar du av att inte vara så omtyckt som du vill vara?

Onni
2011-06-24 11:19
#4

#3 Jag har inofficiellt haft ett mandat men det har jag kritiserat. Inofficiellt leder till utrymme för onödigt tjafs. Detta har inneburit att mina kollegor snabbt plockat ner mig på jorden och påtalat att jag inte är chefen på bygget. Nu skulle detta alltså bli offentligt i och med fastanställningen. Tidigare har chefen vid flertalet tillfällen försökt stötta min roll gentemot arbetslaget genom att markera att min linje skulle följas då den skedde på hans order, s a s.

Jag kan nog ta det att vara oomtyckt om det nu skulle medfölja chefsrollen. Men att bli motarbetad, baktalad och misskrediterad leder inte jobbet framåt. Och det drabbar våra "klienter" oerhört tydligt! Det plågar mig också. Verksamhetens brister stannar inte på personalnivå, utan drabbar hela kullar med ungdomar som inte får det de har rätt till enligt lag…

Nu har jag i alla fall tackat nej till det jobbet. Jag har tagit ett deltidsjobb inom samma område, men strävar efter att byta yrkesområde helt. Är trött på eländet…

freudiana
2011-06-24 12:38
#5

Det var synd att höra att du hamnat i denna otrevliga situation och att du känt dig tvungen att gå vidare. Jag hoppas att du mår bättre med ditt nya jobb! Jag hoppas också att du ändå känner att du fått positiv bekräftelse genom att bli erbjuden att bli grupp-chef. Man kan aldrig styra eller ändra andra människor, så fundera på om det finns något du själv kan göra annorlunda om du skulle hamna i en liknande situation i framtiden. Lycka till! :-)

Upp till toppen
Annons: