03. Utbildning

Hoppar av 9:an.

2011-03-07 00:00 #0 av: lolloiss

Jag är 15 år. Och sista terminen i 9:an. Men jag har fått nog på allting just nu. Men det finns nog ingen i hela vida världen som förstår sig på mig. Men jag hoppar av nu! Om man har tur kan man få ett jobb senare. Alla hackar på mig. Ingen är nöjd med mig. Min morsa skäms för mig. Jag försöker hela tiden. Men ingen är aldrig nöjd. Aldrig! Nu vill jag leva mitt egna liv.

Det jag försöker komma fram till är om någon här har haft det lätt i "yrkes-livet"? Vad tror ni? Väldigt väldigt tacksam för svar! Oskyldig

Anmäl
2011-03-07 00:02 #1 av: lolloiss

Glömde en sak: Kommer socialen till mig?

Anmäl
2011-03-07 17:21 #2 av: Halvdansken

Oj vad du kommer att ångra dig.

Att du mår sådär tillhör åldern, det har vi (nästan) alla varit igenom. Mitt kom ett år senare, i gymnasiet. Det går över igen. Växa upp kallas det för.

Du vill leva ditt eget liv. Hur då? Var ska du bo? Vem betalar mat, hyra o kläder? Vet du vad sånt kostar? (Det visste inte jag i 9an, så det är därför jag undrar).

Nä, ingen har haft det "lätt" i arbetslivet. Vill du ha pengar så att du klarar ett drägligt liv så ska du igenom gymnasiet MINST! Sen har du en 5 - 10 år innan du har erfarenhet nog till att kunna få de där "bra" lönerna. Så är de bara. Gilla läget. Vi har alla varit igenom det, och överlevt. Det kommer du också att göra.

Så bit ihopa och kämpa på. Ta ett sabbatsår innan gymnasiet.

Det är ETT år av ditt liv. ETT ÅR. Du har förhoppningsvis drygt 70 år till att se fram emot.

Har ingen aning om vad sos säger. 

Nä, det var inte det svaret du ville ha....

 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2011-03-08 10:48 #3 av: [Morfalum]

lollois, det är bara du som kan ta det här beslutet. Starkt av dig att göra detta och följa ditt hjärta. Personligen hade jag lidit ut 9:an men jag vet inte hur du har det och har haft det och det är det enda som räknas.

Jag vet två snubbar som hoppade av i högstadiet, båda fick jobb. En kille, ludvig hette han, fick jobb på sin farbrors musikbutik. Den andra hörde jag bara talas om, jobbade med all säkerhet men jag vet inte med vad.

ARbetslivet är enklare än man tror, det gäller att veta spelreglerna, slicka lite röv och göra som man blir tillsagd. Jag har fått stjärnor av alla arbetsgivare för att jag jobbat bra och visat upp min bästa sida. Idag är det enkelt för mig att få jobb. Men man får vara beredd att slita lite, göra saker ordentligt, inte bara slarva ihop nåt. Då får man skylla sig själv.

Så ligger det till. :P

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-03-08 17:19 #4 av: Halvdansken

"jag vet inte hur du har det och har haft det och det är det enda som räknas"

Eh... kanske det räknas en aning hur man vill ha det i framtiden? Jag tycker inte alls det är starkt att "följa sitt hjärta" när man är 15 år, det är f-n ingen som inte som inte tycker det är jobbigt med krav o läxor och vuxna som tjatar. Om alla skulle följa sitt hjärta så kunde vi lägga ner de flesta skolorna.

Sen kan jag till stor del hålla med dig om att "det gäller att veta spelreglerna, slicka lite röv och göra som man blir tillsagd.". Men först ska man skaffa sig ett jobb, och sen ska man arbeta i 40-50 år, och hur kul är det om man inte har utbildning och valmöjligheter?

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2011-03-08 17:50 #5 av: [Morfalum]

Det är inte ditt beslut kära vän :) det är väl inte så smart att kasta ur sig "oj vad du kommer ångra dig" när beslutet redan är taget. Du vet ju ingenting om hennes bakrund, vad hon har för problem, intressen och behov. Hon frågade om det gick att komma in på arbetsmarknaden ändå, jag svarade på detta.

Lämna uppläxningen åt hennes föräldrar, hon är trots allt minderårig. Såvitt jag vet är du inte hennes farsa, eller morsa, vad du nu är.

Jag tycker det är starkt att som 15-åring våga ta ett beslut som aukoriteterna i ens liv kommer med största sannolikhet att starkt ifrågasätta. Att vara stark och stå upp för sig själv som hon gjort det är tecken på styrka, att stjälpa och försvara andra är snarare svaghet.

Nu tänker inte jag diskutera med dig mer, jag var det här kommer leda. Vi kommer aldrig komma överrens. Tack.

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-03-08 18:20 #6 av: Halvdansken

Kära vän...

Jag svarar ändå, jag vill bara motivera mina argument. .Jag var som sagt i en liknande situation första terminen i gymnasiet, men hade lärare och föräldrar som tog tag i mig och fick mig på andra tankar. Tack o lov. Det var en övergående period, och jag fortsatte sen vidare på universitetet, men följade utlandsjobb osv. Hur min framtid sett ut om jag hoppat av kan man fundera om, men den hade inte varit som nu.

Eftersom ingen verkar bry sig om vad tösen gör, så ville jag bara försöka få henne att förstå att detta kan (inte måste) påverka resten av hennes liv.

Och om man skriver in på ett forum, så måste man väl förvänta sig svar? Även om svaren inte stödjer ens beslut. Och hon HAR inte hoppat av, hon funderar på det. kanske kan hon komma på bättre tankar?

 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2011-03-14 07:57 #7 av: Ketang

När man går sista terminen i nian tycker jag nog att man kan bita ihop och härda ut den sista lilla tiden man har kvar. Det här handlar om så otroligt mycket mer än bara nutid. Förr var det lättare att få jobb, det är det inte längre. Utan utbildning kommer man inte långt. Man kan knappt få ett städjobb längre utan utbildning för det är så sjukt många sökande man måste konkurrera med om varje plats.

Jag strulade till det för mig ett år på gymnasiet och fick välja på att sluta eller gå om det året. Jag gick om men fick ett par IG. Nu vid 30års ålder vill jag utbilda mig till förskolelärare men det kanske går åt skogen pga min miss när jag var ung och "dum".

Man kan följa sitt hjärta på många olika plan. Men när det gäller skola och utbildning pratar vi om framtiden och vi har ett ansvar för både oss själva och andra när vi bara skiter i det och ger upp så där. När man går i nian vet man inte vad man vill, man vet inte vad livet har att ge och definitivt inte vad man förlorar och hur ens beslut påverkar resten av livet.

Jag kanske låter som din mamma, men jag tycker absolut inte att du ska hoppa av om du inte planerat att plugga på komvux om något år. Frågan är vad du tjänar på att hoppa av nu... vad ska du leva av? Ska du bo hos din mamma ska du orka leva med hennes attityd gentemot dig och ditt beslut osv. Hur har du tänkt leva ditt liv helt utan något?

Anmäl
2011-03-16 12:30 #8 av: Elshira

9:an är tyvärr bara att bita ihop. Många som anställer sållar först ut alla som inte har grundskoleutbildning och i många fall även gymnasieutbildning. De anser att har de inte diciplin att klara det så kan de inte jobba heller. Så vad du än gör se till att gå ut 9:an!

Men efter det så kan du ju alltid ta ett sabbat år och sluta plugga ett tag. Ta ett år ledigt, sök jobb samtidigt, och skulle det visa sig att du får ett bra jobb så visst kan du stanna där då. Men har du inte fått något på ett år så kan du ju helt enkelt börja plugga på gymnasiet och försöka igen senare så att säga.

Själv hoppade jag av 2:an i gymnasiet (början) och tog ett sabbatår, bara för att ta det lugnt och för att jag dessutom hittat en bättre utbildning. Så jag tog "ledigt" ett år och började sedan om på ny kula på ett annat gymnasium och går nu i 2:an igen och tänker i.af gå ut denna klockrena utbildning!^^

Men ja tänk såhär - har du stått ut i 9.5 år så kan du allt stå ut 0.5 år till! Jag lovar att det är värt det även om det så bara är G i svenska engelska och matte!

Anmäl
2011-03-30 11:13 #9 av: Salladshataren

Man har skolplikt under hela grundskolan. Om du "hoppar av" innan du har gått färdigt så kan du räkna med att bli hämtad av polisen och/eller att socialen kommer in i ditt liv. Bättre att gå färdigt grundskolan, och sen söka jobb eller ta ett sabbatsår innan man ger sig på gymnasiet.

Var själv väldigt skoltrött i 8:an och 9:an. Men idag kommer du ingenstans utan utbildning (och erfarenhet). Har två klasskamrater ifrån grundskolan, de gick bara på IV aldrig något gymnasium. Den ena är en hemmafru med en son och den andra är arbetslös bor hemma hos sin mamma med sin dotter...Tyst Jag skulle iallafall inte vilja att min framtid skulle se ut så Flört

Anmäl
2011-03-30 11:32 #10 av: Ketang

TS hur har det gått? Går du kvar i skolan eller slutade du?

Anmäl
2011-03-30 11:49 #11 av: [Morfalum]

"Har två klasskamrater ifrån grundskolan, de gick bara på IV aldrig något gymnasium. Den ena är en hemmafru med en son och den andra är arbetslös bor hemma hos sin mamma med sin dotter"

Kan ju också vara för att skadan redan var skedd? Alltså likhetstecken mellan avhopp i högstadiet och allmän omotivation.

Jag har en kompis, han var väldigt motiverad och ville satsa på musiken, därför sket han i skolan (gymnasium). Men sedan tänkte han om och började jobba på sågverk. Inga problem där att få jobb så länge man är motiverad och har hälsan.

Två saker gör mig skeptisk till era "åh nej hoppa in av, det kommer gå åt skogen". 1. Medelklassnorm "man ska plugga vidare och helst flytta till en annan stad för då gör man karriär och utvecklas som person", bara för att normen avgör hur en person ska välja betyder inte det att man inte kan ta en annan väg. 2. Alla kan inte bli astronauter och stadsministrar. Det är fysiskt omöjligt. Vissa väljer och vissa trivs med enkla hederliga arbeten. Låt dom välja det så länge de vet vad de ger sig in på och så länge det finns en möjlighet för dom att ångra sig (vilket det finns). Nu kanske den här personen är minderårig men det gör inte er till hennes farsor och morsor. Hon frågade inte efter råd i sitt beslut, hon frågade vad hon kan förvänta sig av arbetsmarknaden. Varför ska ni ge råd när råd inte är efterfrågade? 

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-03-30 14:09 #12 av: Salladshataren

#11 Jag syftade mer på att hon inte lär få något arbete eftersom idag kräver man utbildning och erfarenhet. Tog mina klasskamrater som ett exempel. Hade det varit för 30-40 år sen hade man lätt kunnat hoppa av efter nian och få jobb direkt. Men tyvärr är det inte så längre...

Den ena skolkade rätt mycket av nian också, tror nästan att hon hoppade av. För hon gjorde inga prov heller...

Anmäl
2011-05-05 14:46 #13 av: [Rebeqa]

Det är naivt att tro att situationen inte förändras radikalt om man inte fullföljer sin skolplikt. Sen är det ett faktum att gymnasieutbildning är nästan lika viktigt som grundskolan idag. Skoltrötta kan absolut ta ett sabbatsår och under detta året se om de verkligen kan få något ihållande jobb utan gymnasieutbildning. Skulle det skita sig eller man kommer in på nya tankar är det bara att påbörja sin gymnasieutbildning.

Jag skolkade själv nästan hela 7an och 8an men bet ihop och skärpte mig rätt bra i 9an. Jag påbörjade gymnasiet men hoppade av redan efter en termin för att sen hoppa på det igen men då en annan utbildning.

Jag ångrar mig inte ett dugg! I 7an och 8an var det skolmiljön som gjorde att jag skolkade (mobbning) som la av i 9an. När jag började på gymnasiet var min motivation helt borta. När jag sen hade gått hemma i ett halvår och påbörjade gymnaiset igen så föll allt på plats tillslut. Min gymnasietid var helt klart lärorik och studenten var sjukt rolig att ta. Känslan av firandet finns det inget som kan mäta sig med.

Nu har det gått snart ett år sen studenten och jag ville redan på studenten studera vidare men jag visste inte till vad. Så jag har gått hemma och funderat, kanske lite väl länge. Nu har jag ansökt om att få läsa en kurs som jag saknar för att bli behörig att söka till den högskolutbildning som jag vill samtidigt som jag letar efter ett sommarjobb för att få känna på arbetslivet (har faktikst aldrig sommarjobbat!). Är utbildad undersköterska och har gymnasieutbildning så mina chanser för att hitta något ser med andra ord inte mörkt ut.

Jag är inte din förälder, men jag är en ungdom. Följ ditt hjärta - absolut. Men vad vill ditt hjärta? Vill du verkligen inte uppleva studenten, kanske examen eller få en bra lön? Vara en del av gemenskapen? Att inte ha fullföljt skolplikten eller gymnasiet gör att du riskerar (läs: riskerar) att hamna utanför samhället. Samhället är helt klart tuffare idag, men vi kan inte göra annat än anpassa oss. Sen är jag väl en av de som faktiskt gillar att lära mig. Det tuffaste för mig har varit att veta VAD jag vill bli. När du väl vet det, när du har ditt mål, så kommer motivationen.

Funderar på vad DU vill göra med ditt liv. Vad kan du tänka dig att göra tills du blir gammal? Som får dig att känna att du har levt ditt liv till fullo (gjort nytta i ditt jobb, fått en lön att berika ditt och din framtida familjs liv med). Jag vill i varje fall kunna blicka tillbaka på mitt liv när jag är gammal och känna att jag levt och gjort allt jag velat.

Anmäl
2011-05-13 11:18 #14 av: [Alenzi]

Det är skitsvårt att få jobb utan utbildning. Fråga vilken student som helst, det är hård kamp om t.ex. sommarjobben. Du är på väg att fatta ett beslut som kommer påverka dig i resten av ditt liv. Om det bara handlar om ett halvår tycker jag verkligen inte att nu är rätt tid att sjabbla bort din grundskoleexamen.
Men du kan ju göra ett experiment, försök söka så många jobb du kan.. Får du napp kan du ju överväga dina möjligheter därifrån.

Anmäl
2011-05-13 11:24 #15 av: Mona22

Vad du än gör så sluta inte skolan nu! det är så kort tid kvar innan du går ut så håll ut. jag hade också otroligt jobbigt både hemma och i skolan men du får försöka endå.
Tyvärr är chansen väldigt liten att du får ett jobb utan att ha gått i grundskolan för precis som någon sade, om du inte kan klara skolan,hur ska du klara ett jobb?

 

Anmäl
2011-05-13 17:03 #16 av: viktoria91

Även med gymnasieutbildning där man fått bra betyg och arbetslivserfarenhet inom det man söker är det väldigt svårt att få jobb.

Anmäl
2011-05-13 17:19 #17 av: [Morfalum]

Den här diskussionen är väldigt gammal, jag tror om ni vill ge råd så gör ni det till mer eller mindre döva öron. Bara ett tips. Den här diskussionen kommer upp någon gång i månaden för mig och personen i fråga har inte svarat på flera månader.

Men för att diskutera sakfrågan. Jag tror fortfarande inte att utbildning är allt, jag tror att man kan ta sig långt om man är flitig och ligger i. Jag har haft framgångar inom lagersektorn på grund av att min farsa hjälpte mig med ett sommarjobb och ett truckkort. Idag behöver jag inte ens be om ett sommarjobb, de ringer mig. Denna möjlighet har jag fått utan någon utbildning som helst. Enbart kontakter och min ambition att göra ett bra arbete.

Om personen i fråga var min unge skulle jag inte acceptera att den gav upp i högstadiet, jag vill inte att min unge ska sluta inom industrisektorn eller som personlig assistent. Men andras ungar får gärna gå den vägen, jag har sagt det förut, jag säger det igen: Alla kan inte bli statsministrar och astronauter utan det måste finnas en underbyggnad i samhället. Om folk hellre satsar på jobb, gör det. Det är inge fel med det, bara för att normen säger att man ska plugga vidare.  

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-05-31 22:46 #18 av: RidandePolis

#17 Ringer de dig?:D Vilka sommarjobb handlar det om?

Anmäl
2011-06-01 09:24 #19 av: Fridaaaa

Igentligen kan du inte hoppa av 9an, du är skolpliktig hela grundskolan.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2011-06-06 11:55 #20 av: [Theriss]

Förmodligen får man inte något "riktigt" jobb heller när man bara är femton år. Kan tänka mig att det är många arbetsgivare som skulle utnyttja en så ung person eftersom de inte vet något om arbetslivet med tider, löner etc.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.